Filippinska sjömän som jobbar för rederier i västvärlden har inte sällan arbetsvillkor få svenskar skulle accep­tera. Löner på 18 kronor per timma, tolv timmars arbetsdag sju dagar i veckan, sex månader i sträck utan möjlighet till ledighet, är vardagsmat för många. Och utan fast anställning med ständig risk att förlora jobbet. Det visade SVT:s Uppdrag granskning nyligen.

För drygt 100 år sedan ansågs svenska och norska sjömän som billig arbetskraft och det var vanligt att svenskar arbetade på brittiskflaggade fartyg. Men i dag dominerar sjömän från Filippinerna. Omkring 25 procent av sjömännen på världens hav kommer från landet. I siff­ror innebär det drygt 250 000 filippinska sjömän.

Men förutom dessa finns det ytterligare mer än en halv miljon utbildade filippinska sjömän som är registrerade men arbetslösa. Det gör att bemannings­agenturerna i Manila kan välja och vraka. Överskottet på sjömän samt bemannings­agenternas hot att anställa ännu billigare besättningar från andra länder gör att både löner och andra arbetsvillkor pressas nedåt.

Nästan dagligen rapporterar filippinsk media om besättningar som har övergetts av sitt rederi och om filippinska sjömän som tagits som gisslan av somaliska pirater. Arbetsgivarna visar ofta mycket litet intresse för de anställda. De filippinska sjömän som tar kontakt med utländska fackliga organisationer i en hamn om missförhållanden som finns ombord, löper stor risk att bli svartlis­tade när de kommer tillbaka till Manila.

Olof Palmes Internationella Center och Seko har länge samarbetat med filippinska fackförbund för att stödja deras arbete att förbättra löner och arbetsvillkor för sjömän och andra arbetare i Filippinerna. Mycket av samarbetet sker tillsammans med den fackliga organisationen Alliance of Progressive Labour, APL, som bildades 1996. Tillsammans görs insatser för att öka och stärka den fackliga organiseringen av arbetare.

APL var också pådrivande i bildandet av partiet Akbayan i slutet av 1990-talet. Partiet jobbar för ett jämlikt Filippinerna, och har i sitt facklig-politiska arbete haft stort utbyte med svensk arbetarrörelse. Akbayan är unikt i Filippinerna eftersom partiet arbetar med intern demokrati och är organiserat kring ett politiskt program, istället för kring en mäktig person som andra filippinska partier ofta är. I valet förra året nådde Akbayan stora framgångar. Det har lett till ökat inflytande för APL och filippinska fackföreningar.

Filippinsk arbetarrörelse – både fackliga och politiska organisationer – jobbar för att förbättra situationen i landet och för filippinska arbetare. De efterfrågar stöd från, och utbyte med, svensk arbetarrörelse. I grunden handlar det ju om att arbetare i alla länder måste förena sig för att förbättra löner och arbetsvillkor, och inte låta sig spelas ut mot varandra.

Arbetet för rättvisa löner och goda arbetsvillkor för alla arbetare måste i grunden vara internationellt. Därför är det också självklart att säga nej till svenska redares förslag om införandet av ett så kallat Svenskt internationellt register, SIS. Det skulle innebära att svensk arbetsmarknadslagstiftning sätts ur spel på svenskflaggade båtar och det blir fritt fram att försämra löner och arbetsvillkor för både svenska och utländska sjömän. Förslaget om SIS har öppet stöd av de små borgerliga partierna i regeringen medan Moderaterna hittills hållit en rätt låg profil i frågan. Socialdemokraterna och arbetarrörelsen säger bestämt nej.

Sjöfarten är global, liksom många andra arbetsmarknader. Därför måste också arbetarrörelsen, både de fackliga och de politiska delarna, agera globalt. Annars kommer sjömän och andra arbetare, både svenska och utländska, att spelas ut mot varandra.

I längden måste vi fördjupa våra internationella samarbeten och utbyten för att på sikt bygga upp en stark, globalt samordnad fackföreningsrörelse. Så kan jobb och löner räddas. För alla har rätt till jobb och rättvisa arbetsvillkor. Oavsett var du kommer ifrån och var du jobbar.

 

Jens Orback
Generalsekreterare Palmecentret
Lennart Johnsson
Projekthandläggare Sekos filippinska biståndsprojekt