Håkan Juholt återkommer med starka formuleringar om kulturens vikt för den enskilde, i samhällsbygget och för att ge socialdemokratin en identitet i kontrast mot borgerligheten.

Omsatt till framtida löften handlar artikeln i skärtorsdagens DN om att trygga villkoren för dem som arbetar med skapande och att åter sätta som mål delaktigheten, att göra kulturen tillgänglig för alla.

Inga konkreta utfästelser görs på det här stadiet, men förebilden är vad som har skett i Norge.

Det är förstås långt till dagen efter valsegern, men det symboliskt viktiga är själva tilltron, övertygelsen om att konsten och tänkandet bör få vara med på kommandobryggan, och behövs där, inte minst på grund av sina kritiska och utopiska resurser.

Som jag skrev i min kommentar till Juholts linjetal, finns det en ovanlig etisk grundval i formuleringen ”att kunna se livet med någon annans ögon”, och i att det framhålls som nånting föredömligt, även för politiken.