Den gamle amerikanske jazzpianisten Freddie Redd passerade nyligen min hemstad med sin kvintett. Jag minns honom från Roffe Ericsons folkparksturné 1956, där han ryckte in som ersättare sen den ursprungliga uppsättningen fått respass tillbaka till USA.

Jag hörde den första kvintetten i Eskilstuna och reste till Folkets park i Västerås för att lyssna på den andra. På den tiden tog jag med kamera till konserterna. Bilderna från kvällen har jag kvar och med datorns hjälp var det lätt att scanna kopior.

Foto Håkan Boström

Nu hade jag några bilder med mig när jag gick till konserten. I pausen gick jag in bakom scenen och sträckte över dem till den 82-årige jazzpianisten. När en mycket överraskad Freddie stod med de gamla bilderna i näven pekade han på trumpetaren och upprepade namnet Rolf, Rolf flera gånger. Jag frågade om han mindes sitt första besök i Sverige.

– Hur skulle jag kunna glömma det? Det var ju mitt livs upplevelse, svarade Freddie och kramade min hand då jag sa att han fick behålla bilderna.

Under andra setet satt jag och tänkte jag på hans ord, och vad svenska folkparker har betytt för alla som upplevt dem. Här möter jag en 82-årig amerikansk jazzpianist och då han får se några gamla bilder säger han att turnén i de svenska folkparkerna för 55 år sen fortfarande är hans livs upplevelse. Han är långt ifrån ensam om att ha fått den i våra gamla folkparker.

Håkan Boström