I en debattartikel i Svenska Dagbladet förklarar de tre ministrarna Anders Borg, Maud Olofsson och Erik Ullenhag att de vill införa ekonomiska frizoner i Sverige.

Dessa ”nystartszoner” ska ligga i invandrartäta förorter eller i andra utsatta områden med hög arbetslöshet.

Förslaget omfattar sänkt bolagsskatt, sänkta sociala avgifter och sänkt fastighetsskatt för de företag som etablerar sig inom zongränsen.

Det är ett synnerligen dumt förslag.

Lockbeten i form av sänkta skatter biter inte på arbetslöshetens grundorsaker och gynnar knappast integrationen.

Det underliggande argumentet för att förslaget skulle skapa jobb i förorten är att de arbetslösa där inte kan producera lika mycket som företagen kräver för att vilja anställa dem.

Men invånarna i förorterna är inte mer obildbara än andra. Förklaringen är snarare att de inte har den erfarenhet och utbildning som företagen frågar efter.

Ett klassiskt matchningsproblem, alltså.

Ett bättre sätt att minska arbetslösheten är då att anpassa utbildningsnivå och kunnande till vad som efterfrågas, inte att säga ”ni är dumma och förblir dumma, därför gör vi det billigt att anställa er så företagen åtminstone får någon vinst av det lilla ni kan producera.”

För det är exakt det som är resonemanget bakom sänkta sociala avgifter i de ekonomiska frizonerna.

Naturligtvis kommer det alltid att finnas människor som har svårt att komma upp i den produktion som efterfrågas, var de än bor.

Men de hjälps mer genom riktade personliga insatser.

Inte heller råder förslaget någon bot på orsakerna till att alltför få företag etablerar sig i dessa områden. otillräckliga satsningar på det lokala samhället och den eftersatta infrastrukturen är tydligare skäl.

Häromdagen gick Pia Enochsson, generaldirektör för den viktiga myndigheten Yrkeshögskolan, återigen ut och efterlyste tåg som rullar för att hennes myndighet i Västerås över huvud taget ska kunna fungera, trots att den ligger utanför Stockholm.

Att lokala kommunikationer utanför stadskärnorna står stilla när det kommer snö är knappast något som lockar företag att etablera sig.

Den kanske mest uppenbara nackdelen är dock att förslagen innebär en kraftig snedvridning av konkurrensen, något som i längden får hela ekonomin att fungera sämre.

Det blir ohållbara gränsdragningstvister där två taxiföretag som skjutsar resande till samma adress betalar olika mycket skatt beroende på var företaget är registrerat.

Också här fortsätter regeringen att stycka upp en enhetlig ekonomi genom undantag, till fördel för vissa företag men till lika stor nackdel för andra.

Trots att förslaget i sin nuvarande tappning bara är några dagar gammalt har ledare i en del borgerliga tidningar dessutom redan krävt att frizonerna ska utökas till hela Sverige!

Att man i hyllningsropen därmed samtidigt ratar hela idén med förslaget, åtminstone så som den framställs av ministrarna, verkar inte bekomma dem. I stället vill de göra Sverige till en Europas egen låglönemarknad av asiatiskt snitt.

Textilklustren i Bangladesh får tydligen se upp, snart har vi så låga löner och låga skatter och framför allt så låga krav på produktivitet i Sverige att vi kan börja konkurrera med billiga t-tröjor.