Frågan om vad som egentligen är tillåtet när ett företag vill anlita bemanningsföretag har varit het de senaste åren i både media och i avtalsrörelsen. Marabou, Lagena, Urban Outfitters och Euromaint rail är några av de mest uppmärksammade fall där lagen om anställningsskydd kringgåtts på ett oacceptabelt sätt.
Frågan har också debatterats vid flera tillfällen i riksdagen. Den förre arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin tog för vana i dessa debatter att instämma i det orimliga i att företag sparkade anställda och ersatte dem med inhyrd arbetskraft. Men han var inte var beredd att ändra lagstiftningen förrän AD hade meddelat dom i Marabou-fallet. Då skulle vi veta om det krävdes en lagändring, menade ministern.

Frågan i Marabou-fallet gällde om företaget hade handlat i strid mot las när de hyrde in folk från ett bemanningsföretag, trots att det fanns ett stort antal före detta anställda med företräde till återanställning.

Marabou erbjöd dessutom ett urval av de tidigare uppsagda att komma tillbaka till företaget som inhyrda. Ett solklart kringgående av las menade Livs som stämde företaget.

Men i förra veckan blev det klart att ingen dom kommer eftersom parterna i Marabou-målet har förlikats. Rättsläget är därmed fortsatt oklart, och vi får inte veta om lagen medger att rätten till återanställning kan kringgås vid inhyrning. Därmed landar frågan åter i regeringens knä.

Littorins efterträdare Hillevi Engström måste nu agera för att täppa till den lucka i las som är grunden till problemet. Vi kan inte vänta på ytterligare fall som eventuellt kan leda till en prejudicerande dom.

Några av de centrala avtal som tecknades i förra årets avtalsrörelse reglerar i viss utsträckning problemet, men det är i grunden orimligt att frågan inte tydligt regleras i lag, och därmed omfattar hela arbetsmarknaden. Vänsterpartiet anser därför att LAS måste kompletteras med en tydlig skrivning där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetskraft från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning. Det ska inte heller vara tillåtet att använda inhyrning för att tillgodose permanenta arbetskraftsbehov.

Regeringen har ett gyllene tillfälle att genomföra dessa förändringar i samband med att EU:s bemanningsdirektiv ska införas. Bemanningsutredningen har nyligen lämnat sitt förslag till hur direktivet kan genomföras i Sverige.

Utredningens förslag är bra på många punkter, och förenliga med vår kollektivavtalsmodell, men inte tillräckliga för att lösa hela bemanningsproblematiken. I och med Lex Laval infördes ett kryphål som försvårar fackens möjlighet att teckna kollektivavtal. Vi anser därför att utredningens förslag måste kompletteras med en regel om att utländska bemanningsföretag måste ha en behörig företrädare i Sverige. Bara så kan principen om likabehandling upprätthållas i verkligheten.

Bemanningsdirektivet gäller bara för länder inom EU/EES. Men inget hindrar att Sverige utvidgar likabehandlingsprincipen till att gälla även för inhyrda från bemanningsföretag från resten av världen.

De senaste årens avslöjanden om hur bärplockare och skogsarbetare lurats och utnyttjats av utländska bemanningsföretag i de svenska skogarna borde sopa undan alla tvivel på att en sådan reglering behövs. Nu är det upp till bevis för regeringen. Om Hillevi Engström menar allvar med att värna kollektivavtal, likabehandling och bekämpa lönedumpning och illojal konkurrens är en tydlig reglering av bemanningsverksamheten en utmärkt början.

Josefin Brink
Arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet