Yttrandefrihetens marginalisering

Jag besökte Public Service-dagen, ett årligt engagemang för de mediebolag som bygger sin verksamhet på licenspengar: SVT, Sveriges Radio, UR.

De hotas från tre håll: den ideologiska trenden att allt statligt ska avskaffas så långt det går; alla reklampengar som finns att tjäna; den tekniska utvecklingen i riktning mot mer interaktiva medier som brukaren själv väljer när han/hon vill använda.

Så själva ordet ”Public Service” är en försvarsanordning för att vinna tittarnas välvilja, och i förlängningen även politikernas. För att på sikt få mandat att utveckla nya programformer och plattformar.

Motvinden blåste kallt genom Münchenbryggeriet, där peppdagen avhölls. Trots att det finns väldigt mycket att vara stolt över.

BBC:s styrelseordförande höll en fryntlig mask medan han berättade om stora nedskärningar och om stränga order att inte konkurrera med de kommersiella krafterna.

Ja hur ska det gå. Om vi här i Sverige hamnar i ett läge där de offentligt finansierade medierna bara får ägna sig åt sånt som andra inte kan tjäna pengar på, då sitter vi trångt.

Om yttrandefriheten kanske inte inskränks, men marginaliseras.

Det verkar som om Socialdemokraternas nya intresse för mediefrågor har känsla för den här problematiken. Jag hoppas mycket av deras kommande arbete, som annonserades utan några särskilda detaljer eller utfästelser samma dag som Public Service-dagen.

Närmare bestämt hoppas jag att de ska ta fasta på att ordet ”public” på engelska faktiskt handlar mer om offentlighet än om publiksiffror.

Och att en viktig fråga att svara på blir den här: ”Hur kan man med politiska medel främja en kvalificerad debatt, som angår så många som möjligt?”

En debatt i många forum, många former, kring många ämnen. Svarande på ett intresse som finns hos många medborgare, men alltför lätt släcks ut av allt skräp våra sinnen matas med.