Trots påstötningar från den internationella fackföreningsrörelsen finns ingen vilja hos ledarna i Kina att diskutera fackliga rättigheter. Frågor och krav bemöts med tystnad.

– Det funkar helt enkelt inte att föra diskussioner med kineserna. De undviker att svara. Det är oroande, säger Keth Thapper på LO:s internationella enhet.

Diskussionen i IFS – den internationella fackliga samorganisationen – sker i ljuset av att det officiella kinesiska facket ACFTU begär att få en ordinarie plats i styrelsen för FN-organet ILO, som är en slags internationell bärare och värnare av de grundläggande fackliga rättigheterna. Sedan 2008 har ACFTU en suppleantplats i ILO:s styrelse.

2008 ställde IFS samman en lista med krav på fackliga rättigheter i Kina. Det var bland annat föreningsrätt och rätten att förhandla om och sluta kollektivavtal.

– Det har inte förekommit någon reell diskussion om rättigheter med ACFTU, säger Keth Thapper.

Hon berättar att IFS just nu diskuterar om de fackliga rättigheterna i Kina och försöker få tillstånd ett möte med ACFTU – bland annat för att avgöra huruvida någon utveckling skett i Kina och för att kunna ta ställning till det kinesiska kravet på en styrelsepost i ILO.

Vid sidan av det officiellt sanktionerade facket finns ingen annan facklig organisation i Kina. Medlemsorganisationerna i IFS ägnar sig åt något som kallas för ”kritisk dialog” med ACFTU, men det är svårt att se något resultat av detta.

– Kina är den nästa största ekonomin i världen och LO måste följa utvecklingen, säger Keth Thapper.

Hon tror att bästa sättet att göra det är genom det fria facket i Hong-Kong.

IF Metall och Unionen har haft kontakt med ACFTU sedan 1996. Syftet har varit att försöka nå fackliga företrädare i företag som har koppling till Sverige. IF Metalls internationella sekreterare Erland Lindkvist säger att han har svårt att tänka sig att det kinesiska systemet ska ändras på frivillig väg. Visserligen sägs det att ACFTU ska börja förhandla om löner och att det finns en lag om kollektivavtal, men i verkligheten finns inte tillstymmelsen till fria fack och fria förhandlingar.

Erland Lindkvist berättar att arbetarnas protester tilltar. Varje dag är det mellan 2 000 och 3 000 strejker och upplopp i Kina.

Villkoren förbättras en del och då framför allt i de utlandsägda företagen. Enligt Erland Lindkvist ligger verkstadsarbetarnas månadslön mellan 2 000 och 4 000 kronor i månaden. Under de senaste tio åren har minimilönerna höjts med 10 procent varje år.

– Inom tio år kommer en stor omsvängning att ske. Löntagarnas krav kommer förr eller senare se till att systemet i Kina reformeras, säger Erland Lindkvist.

Fakta

• Facket i Kina heter All-China federation of trade unions – ACFTU. Organisationen bildades 1925. Den har enligt sin egen hemsida 170 miljoner medlemmar, varav en halv miljon är facklig heltidskader. Organisationen är underställd kommunistpartiet i Kina.
• ACFTU förhandlar vare sig om kollektivavtal eller löner. Lönerna sätts i stor utsträckning av företagsledningen.
• Det är ACFTU och inte de anställda som ligger på utländska företag för att personalen ska ansluta sig till facket, enligt Oscar Berger, arbetsmarknadsråd på Sveriges ambassad i Peking.
• Ordförande för det kinesiska facket är Wang Zhaoguo. Han valdes till sin post 2002. Innan dess hade han arbetat i bilfabrik nummer 2. Där började han som tekniker och slutade som vice vd. Fackets ordförande sitter också i kommunistpartiets politbyrå.