Balkong nummer tusen

jag återvände till balkongerna
i december månad

på en snöklädd byggställning
längs ett eftersatt höghus
i ett lågstatusområde

48 balkonger skulle sprutas
så kom sjörapporten på P1
igen

och jag blickade ut mot staden
mot de finare kvarteren jag målat i

mot citytunneln
mot emporias
konsumenternas nya tempel
mot herrgården

och jag vände mig mot de 48 balkongerna
som blivit av med sin asbest
bland paraboler och minusgrader

jag hade lovat mig själv
aldrig mer balkonger
aldrig mer nikotin

så stod jag här igen
med tre ankare
och laddade sprutan
med polacken genjo som bodde i en garderob
och sparade till en volvo
och tomek som alltid såg ut
som om han såg på en skräckfilm

några våningar ner
rev asbestsanerarna på balkongerna
de gjorde sig osynliga
med blickarna som plogar ner i marken

på en annan våning
stod super-mario-snickarna
som inte längre delade med sig av
smörgåstårtan i boden

en förödmjukande snöstorm
kom in

jag riktade sprutan mot betongen
handen värkte
ryggen bad om en kotknäckare

genjo och tomek rullade fram en statisk värme
en nöjd chef med magsår
ringde och berättade om sin thailandsresa
om massage och happy endings

det vita började ta form
den grå betongen blev vit

mina svarta glasögon
blev vita

allt var vitt

vi producerade
färgen krackelerade
MERA MERA MERA
det skulle löna sig att arbeta

jag lättade på avtryckaren
kollade på snöflingorna
på polackernas blåbärskinder

en man med vitt skägg kom ut
från balkongdörren under
rökte en cigarett
vitklädd i afghansk folkdräkt

det var dags för
sjörapporten
igen

Tom Sebastian