På Stockholms stadsteater spelas nu Enron, pjäsen om det amerikanska energiföretaget som gjorde historiens troligen största konkurs. Går det att göra scenkonst av sådant material? Svaret är obetingat ja. Engelskan Lucy Prebbles pjäs är rapp, trovärdig och innehållsrik; med bra dramatiskt flyt.

I centrum står Jeffrey Skilling, utmärkt gjord av Björn Bengtsson med en blandning av slug begåvning och flabbig hänsynslöshet. När Enron ska välja ny VD 1999 står valet mellan outsidern Jeffrey, framtidsfantasiernas man, och Claudia som vill bygga kraftverk i Asien och investera. Skilling får jobbet: detta är IT-erans korta epok.

En scen som stannar kvar
är den uppskruvade stämningen på mäklargolvet när Enrons energispekulationer försätter Kalifornien i elkris. Eller när det destruktiva geniet Andrew Fastow, återhållet spelad av Fransisco Sobrado, konstruerar dotterbolag enligt en ask-i-ask teori som får skulder att ”försvinna”. Publiken skrattar när Lehman Brothers tassar in och vill investera i just de bolagen.

Det är satir men också blodigt allvar.
De anställda lämnas ruinerade, styrelsens ordförande dör och Skilling får tjugofyra år i fängelse. Man går från teatern med känslan av att detta inte bara handlar om en enstaka konkurs utan om betydligt djupare fenomen i den västerländska ekonomin.

Ingvar von Malmborg

TEATERPJÄS

Enron

Författare: Lucy Prebble.
Scen: Klarascenen, Stockholms Stadsteater.
Regi: Olof Hansson.