Minns ni Safet på Ljungby Maskin? 45-åringen som Dagens Nyheter skrev om i våras. Han som mobbats så hårt på jobbet att han till slut skrevs in på sluten psykavdelning på grund av självmordsrisk.

En stor del av mobbningen var ren rasism. Som ”kollegan” som kallade honom Safet bin Ladin varje gång de möttes. Och la till att allt ont i världen berodde på muslimer.

Enligt artikeln reagerade facket en gång. Det var när Safet sjukskrevs för en stukad fot och kördes in till jobbet av ägaren som ansåg att han minsann kunde sitta och jobba. Att en fot i bandage inte går ner i skyddsskon ska ha bekymrat skyddsombudet.

Själv skrev jag en sammanfattning av artikelserien om vuxenmobbning till den här tidningen. Och bristen på åtgärder. Sedan dess ringer ungefär en person i månaden som känner igen sig. Oftast har de googlat på mobbning, och så råkar just min text dyka upp.

Senast ringde en människa som avslutade med: Vem är du och var jobbar du? Att sitta hemma och surfa efter halmstrån till hjälp för att sedan slänga sig på telefonen när ett namn och nummer lyser till på skärmen säger något om hur knäckt, desperat och förtvivlad den som utsatts för mobbning kan bli.

Fackets styrka är kollektivet. Baksidan är att kollektivet också kan vara individens tyrann. Här ryms skyddsombudets kanske allra hårdaste prövning. När individen mår dåligt och gruppen är orsaken.

Hur blir det då med aktiva Sverigedemokrater som skyddsombud? Som för en politik där inte alla har samma rättigheter. Kan en aktiv Sverigedemokrat sätta sin egen politik åt sidan, ta på sig skyddsombudshatten och plötsligt hävda allas lika rätt? Skulle en aktiv Sverigedemokrat ha konfronterat Safets arbets”kompis” som gång på gång säger att allt ont beror på islam? Drivit Safets fall mot ledningen, och mot alla kollegor?

Men 2010 är faktum. Representanter för SD finns, och har också uppdrag som skyddsombud.

Kanske är det bra för den öppna dialogen. Vilket kräver enorma resurser från redan sargade fack för att verkligen veta att skyddsombudet kanske inte alltid är för allas bästa. Det handlar om koll på den psykosociala arbetsmiljön, diskriminering och mobbning. Och de ämnena har aldrig varit fackets starka sida.

IF Metall lovade utredning av fallet Safet. Tio dagar senare kom man fram till att facket i alla fall inte gjort något fel.