Jag är inte bara journalist. Jag är skyddsombud också.

Jag måste inte börja varje dag med att mäta arbetsutrymme mellan kakelugnarna i sekelskiftesrummen eller strida för att toaletterna på redaktionen inte är arbetsrum.

Men ändå. Det finns risker här också. Ett ickefungerande headset och en telefonlur inkörd mellan axel och kind. Stress och monoton intensivitet; musarmar och ryggont.

Och som andra har vi den psykosociala arbetsmiljön. Vi, en brokig skara, ska föra produktionen framåt. Samarbete förväntas mellan singel, studentpappa och barnbarnsdiggare; lantis, superstockholmare och skärgårdspendlare; diktutbenare, Vinyl 107:are och festivalmorsa; surdegsvärnare, rocker och seglare; forsrännare, fotbollsfan och frisbeegolfare; curlingkattmatte, allergiker och en ofrivillig hundhusse som börjat vänja sig.

Arbetsmiljöpolitiken ska bli mer positiv och offensiv, heter det i regeringens handlingsplan för arbetsmiljö.

Jag vill förstå det där. För det låter bra. Vem vill inte ha en positiv arbetsmiljö där risken för skador och sjukdomar inte bara är minimal, utan som också bidrar till välmående och en bättre hälsa?

Det borde betyda att vi skyddsombud kan ta fasta på högre mål för arbetsmiljön. Jag har frågat arbetsmarknadsministern om det stämmer. Hon håller på svaret.

För några år sedan började jag och ett gäng kolleger gå på yoga. Jag var skeptisk. Så stressande att vara långsam. Men efter ett tag hände något, kroppen och hjärnan slappnade av.

Och vad mer. Vi hade fått en gemensam utmaning i ”hunden”, ”båten” och ”solhälsningen”. Eller ”trädet”: Hur fasen fick man fast fotsulan mot låret och – om man nu mot förmodan lyckades – hur stod man kvar med blicken fäst på väggen, avslappnad utan ovidkommande tankar, i flera minuter?

Jag skulle säga att vi kom varandra närmare.

Det var företagshälsovården som stod för och uppmuntrade till yogan.

Men hur argumenterar man mot arbetsgivaren? Hur låter man trovärdig när man säger att det är bra för produktionen att vi med jämna mellanrum står där sida vid sida, på ett ben och stirrar in i en vägg? Välmåendet må ha ökat, men minskade verkligen sjukdagarna?

Regeringen har som mål att redovisa en indikator för att mäta hälsobefrämjande arbetsmiljöer till budgeten 2012.

Under tiden fortsätter vi skyddsombud att utföra vår kanske något negativt klingande uppgift: påtala brister.

Men vad säger ni, visst kan väl vi också inta en positiv approach?

Härmed lovar jag, på heder och samvete: Jag kommer att säga ja till alla offensivt positiva förslag om hälsobefrämjande åtgärder på min arbetsplats.