I dåliga tider har man inte råd. I bra har man inte tid.

Så sa nyligen en arbetsmiljöinspektör. Arbetsmiljö – det där området som så många hoppar över, eller i alla fall väntar lite med. Tills budgeten tillåter. Tills vi inte har så mycket akut att stå i. Tills det finns någon som vill vara skyddsombud. Tyvärr kanske, tills det riktigt allvarliga händer.

Skyddsombud – de anställdas väktare – är aldrig ett lätt uppdrag. Allt kan bli en arbetsmiljöfråga; lönesättning, damm, nedskärningar, taskiga personalrum, arbetstider, missbruk, skvaller, planering, rehabilitering, friskvårdsbidrag. Många är ensamma i rollen. Att påtala brister förvandlas lätt till gnäll i andras öron – både arbetslednings och kollegors. Bekräftelsen utifrån kommer antagligen att lysa med sin frånvaro.

Ett bra skyddsombud måste vara övertygad och långsiktig in i märg och hjärta. För det kommer inte att bli lättare.

Jag har en sommarstuga i en av Sveriges minsta kommuner. Centrum är huvudgatan. Där finns det allra nödvändigaste: mat, elaffär, pizza, skrotloppis, lokalredaktion, falafel, bank, fik, kommunhus, godis. Och sedan förra sommaren – tre thaimassagesalonger. En liknande explosion har skett i mina hemkvarter i Stockholms innerstad. Samma sak med manikyr- och pedikyrhak. Överallt. Från att ha varit något extremt exklusiv så erbjuds dessa lyxtjänster numera sjukt billigt.

Rut, rot, snabbmat, skönhet och hälsa; tjänstesektorn är den nya industrin. Även om svenskt stål, papper och fordonsindustri säkert står sig ett tag till klämtar klockan.

Fackföreningsrörelsen måste framöver fokusera på dess ursprungliga existensberättigande – att organisera karteller löntagare emellan i branscher som är små och snåriga. Att inte tillåta att någon säljs billigare, vare sig för en sämre och billigare arbetsmiljö eller lägre lön. Skyddsombuden, lokala eller regionala, kan komma att spela en livsavgörande roll. Om bara någon ser till att de finns, utbildas och uppmuntras. Något som numera främst är upp till parterna.

Så att inte arbetsmiljöinspektörn som nämndes i början kan lägga till ytterligare ett tidsperspektiv: I framtiden har man ingen koll.