Foto: Björn Larsson Rosvall Bild: Björn Larsson Rosvall

Michael Melby har prövats i sin roll som huvudskyddsombud på Vargöns smältverk. Närmare hälften av de anställda har tvingats lämna sina jobb. Och i somras dog en arbetskamrat och skyddsombud inne i en smältugn.

Två industrier har dominerat Vargön i decennier. I somras försvann en av dem, pappersbruket, för gott. Från den andra, smält-verket Alloys, ryker fortfarande skorstenarna. Men för skyddsombudet Michael Melby har kris blivit vardag.

Vyn från bron över Göta älv på väg till västra Vargön signalerar fortfarande tung industri. Gigantiska plåtbyggnader och rykande skorstenar: mastigt, förbjudet tillträde och obegripligt för den som bara passerar. Här fanns fram tills i somras två jätteindustrier: pappersbruket Holmen Paper och smältverket Vargön Alloys AB där man tillverkar ferrokrom – en produkt som härdar stål mot rost.

Ingen av de båda giganterna har någon direkt koppling till den fordonsskugga som drabbat västra Sverige under de senaste två åren. Däremot är båda branscherna helt i händerna på den globala marknaden. Och redan för två år sedan började Holmen Paper avveckla fabriken. I våras lämnade de sista anställda området. I somras sprängde kommunen skorstenen till pappersfabriken samtidigt som dokument skrevs under om att Vänersborgs kommun nu äger marken. Än så länge ekar bruket, som pustat på i över ett sekel, tomt.

– En epok gick i graven, säger Michael Melby.

Han jobbar på grannverket Alloys, där han också är huvudskyddsombud. På smältverket var de närmare 250 anställda innan krisen lamslog Västsverige för cirka två år sedan. I dag är de runt 130.

– Stålverken slog till bromsen och slutade köpa vårt material. Alla försökte återvinna eller använda det man hade i lager, säger Michael Melby.

På Alloys är medelåldern hög. Få slutar frivilligt. Michael Melby berättar att gränsen för uppsägningar låg någonstans kring 16 års anställning för dem som fick lämna sina jobb. Det var de unga, eller yngre, som försvann.

– Vi hade en kris runt 1997 då ett 60-tal tjänster försvann. När krisen slog till denna gång hade vi precis kommit i kapp och fått in många unga igen.

Nu, cirka två år senare, har det återigen börjat rulla. Tiderna med krisavtal, tredagarsveckor och förlängda semestrar är förbi. Alla jobbar dagtid eller skift. Men fortfarande är bara en av fyra smältugnar igång.

Michael Melby är även regionalt skyddsombud för IF Metall på deltid. Då arbetar han med småfirmor. Där har krisen i flera fall inneburit att skyddsarbete satts åt sidan med argumentet ”vi har fullt upp med att kunna betala ut löner”. Men även på ett större företag som Alloys märks krisen och som skyddsombud måste man anpassa sig, anser Michael.

– Man måste ha rejält på fötterna för risker som kostar mycket att åtgärda i sådana här tider, tänka efter hur man ska prioritera men påpeka att det kan bli ännu dyrare om problem inte åtgärdas.

Som huvudskyddsombud ska Michael Melby samordna och ha övergripande koll. De anställda ska vända sig till sin närmaste arbetsledare eller skyddsombud. Men det är inte alltid en organisation fungerar som den ser ut på papper. När vi går runt i fabriken blir han ständigt stoppad, av ett skämt, av en undran, av kort information i förbifarten. Den risksökande skyddsombudsradarn är påslagen. Och så ringer mobilen med väldigt jämna mellanrum. Utöver uppdragen som skyddsombud på olika nivåer jobbar Michael även i produktionen.

– Jag kan planera fritt och lämnar in ett schema med 14 dagars varsel. Men min arbetsledare har svårt att ge mig uppgifter eftersom han vet att telefonen ringer efter en kvart ändå.

Michael tycker han jobbar mer i dag än någonsin förr. De fasta arbetstiderna är förbi. För ett huvudskyddsombud på en fabrik med skiftarbete kan telefonen ringa natt som dag. Liksom det egna tankearbetet.

För det finns en del skyddsarbete att tänka på. Alloys som utsetts till en av Västsveriges farligaste arbetsplatser. Inne vid den enda ugnen som är i bruk förstår man varför. Värmeutvecklingen är visserligen rätt mysig just den här dagen då första snön fallit, men när den går över mot hetta kräver den aluminiumdräkt. Samtidigt finns inga direkta väggar som skyddar baksidan av kroppen mot den isiga luft som viner in. Lägg till traverser och kättingar med jättekar som förflyttar flytande metall, kvartshaltigt damm i en dunkel och konstant mullrande miljö.

Som ett kusligt belägg för en farlig arbetsplats avled i somras en av bolagets elektriker här. Mannen gick in i ett ställverk i en avstängd ugn. Han hade all behörighet som krävdes. Han var också skyddsombud. Trots det gick han in ett utrymme där spänningen var påslagen. Den 59-årige elektrikern fick ström genom hela kroppen.

– Vi vet inte varför, eller hur han gick in där. Vi har svårt att förstå … Det är en ofattbar tragedi, att förlora en kompis. Han försvann alldeles för tidigt.

Michael Melby har varit med om dödsfall på jobbet tidigare. Men han har utvecklat förmågan att ta på sig skyddsombudsmössan. Att fokusera på att kontakta anhöriga, se till att debriefing för personal snabbt kommer igång. Sedan: undersöka och utreda.

Arbetsmiljöverkets utredning om vad som egentligen hände den 59-årige elektrikern är inte färdig i skrivande stund. På skyddsombudens initiativ har man ändrat rutinerna så att ytterligare en nyckel
ska kvitteras ut varje gång någon går in i ett ställverk.

– Någonstans brast det, så är det bara. Det skulle inte få hända, men nu har det hänt. Det får inte hända någon annan. Så nu är fokus på att säkerställa att det inte upprepas, säger Michael Melby.

Han blev skyddsombud för 14 år sedan. Bakom låg en insikt att han inte var rädd för chefen, och att han tyckte han såg resultat av påpekanden. I dag tycker han att uppdraget då och då känns som att slåss mot väderkvarnar.

– Det är svårt att känna att vi verkligen gör nytta. Vi övervakar och utreder olyckor och tillbud, och försöker minimera risker men det är svårt att se resultat i det vi gör och att få bekräftelse.

En stor jättekvarn för ett skyddsombud bortom allehanda kriser är ovissheten, tycker Michael Melby. Tydliga lagar och förordningar till trots – när fattas egentligen ett beslut som påverkar de anställda?

– Det är svårt att få ta del av information som man tycker man bör ha som skyddsombud. Att veta när man ska få den. Det kan råda delade meningar om när ett beslut är ett beslut.

Det kan också vara en lång väg till ett beslut. Sedan två år ägs Vargön Alloys AB av en turkisk koncern, från att tidigare ägts av lokala profiler som själva jobbat i fabriken.

– De bodde ju här och skulle ju direkt ha blivit påverkade vid en nedskärning, det skulle ju märkas bara de gick ut och promenerade. Nu vet man ju aldrig. Trots positiva siffror kan de ju avveckla när som. Det är nackdelen när stora internationella företag tar över. Fördelen är ju såklart att hade de inte tagit över hade vi antagligen gått i konkurs.

Den 1 december ska en ugn till tas i bruk. Bemanningen ska ses över. Ekonomerna talar om långsam återhämtning och inbromsning av arbetslösheten. Internationellt svajar det ännu. Vart det leder exportberoende Vargön Alloys AB återstår att se.