När chocken över valförlusten släppt är det tid för facket att blicka framåt.

Om ungefär ett år ska LO:s samordning inför avtalsrörelsen 2012 vara klar. I ljuset av den politiska nedmonteringen av trygghetssystemen på arbetsmarknaden är det sannolikt en av de allra viktigaste händelserna för LO-kollektivet.

Avtalsrörelsen 2007 kan man se som en lyckad facklig motmakt mot den borgerliga regeringens politiska agenda om att öka klyftorna och öppna upp en större låglönemarknad i Sverige. Satsningarna på höga löneökningar för de med lägst löner motverkade upplösningstendenserna, och blev en black om foten för regeringen Reinfeldt.

Men det är inte bara själva slutresultatet av samordning och avtalsrörelse som är viktigt. Vägen dit är också en gyllene tid för LO och förbunden.

Lönebildningen i Sverige är en demokratisk process. Medlemmar och förtroendevalda landet runt samlas i rådslag och diskussioner om kommande avtalskrav. Valda förhandlingsdelegationer diskuterar. Kampanjer för medlemsvärvning, folkbildning och opinionsbildning, organisering, mobilisering och förberedelser är alla vitala delar av den fackföreningsrörelsens folkrörelsetradition.

Vad slutresultatet av alla dessa möten blir vet vi inte i dag. Det är ju själva poängen med medlemsdemokrati. Men den som lyssnar till rörelsen och den som är vis av tidigare erfarenheter kan ända försiktigt ge sig på lite spådomar.

Den otrygghetschock som den borgerliga regeringen skapat med försämrade trygghetssystem, försämrad anställningstrygghet och försämrade resurser för arbetsmiljöarbetet upprör och tenderar att leda till fackliga motkrav. Goda reallöneökningar och solidariska satsningar de med lägst löner är också alltid efterfrågat, likaså makten över arbetstiderna.

Men det kommer att finnas ett starkt opinionsbildningsmaskineri mot dessa högst legitima krav. Arbetsgivarna med Svenskt Näringsliv i spetsen kommer sin vana trogen att säga att det inte finns något utrymme. Trots rekordutdelningar i vinster är det fortfarande för lite.

Det behöver man inte vara någon Nostradamus för att kunna förutsäga. Statliga institutioner brukar komma med rekommendationer om återhållna löner för att deras modeller då säger att sysselsättningen ska öka. Men om inte LO tar ut löneutrymmet kommer det endast att leda till ökad löneglidning för högavlönade med marknaden i ryggen, ökade bonusar och ökad vinstutdelning.

Våren 2012 borde ekonomin enligt normala konjunkturförlopp vara i starkt uppgående. Men mycket tyder på att det denna gång inte är normalt och att arbetslösheten kan vara än högre än i dag. LO:s samordning blir då viktigare än någonsin. Enade vi stå, söndrade vi falla.