”Facket sviker skyddsombuden”

– Och facket måste stötta skyddsombuden mer.

Om Maria Steinberg fick bestämma skulle facket starta en stor diskussion: Vad gör vi när skyddsombuden blir hindrade eller trakasserade i sitt arbete?

För det är ett stort problemområde, anser hon.

I tider av kris har skyddsombuden en ännu mer utsatt roll. Allt blir så tajt.

Om arbetsgivaren inte informerar och förhandlar med facket höjs röster direkt: Brott mot mbl! Men om det är skyddsombudet som förbises eller råkar ut för repressalier är facket inte lika alert, enligt Steinberg.

– Jag undrar vad det beror på. Om det är dålig utbildning eller om det är någon sorts konkurrens fast det inte borde vara det. Det är nog framför allt bristande utbildning det hänger på. Facket har haft fullt upp med att lära sig lagen om anställningsskydd och medbestämmandelagen.

Nej, facket måste stötta skyddsombuden mer, det är en av Maria Steinbergs verkliga käpphästar. Ännu viktigare är det när företaget är i kris.

– Skyddsombuden utses av facket och ska skyddas av facket och får den status som facket ger dem. Man ska jobba hand i hand och dra nytta av varandras lagar, säger hon.

Ett viktigt exempel på när facket stöttade ett skyddsombud var när ett elföretag på Liljeholmen i Stockholm skulle flytta sitt personalrum. Mbl-förhandling skedde, men en dom i Arbetsdomstolen 2007 slog också fast att skyddsombudet skulle ha fått vara med i hela planeringen och utdömde skadestånd.

– Facket har fått en fantastisk lag i Arbetsmiljölagen, så ser jag det. Ta hand om den. Använd den! uppmanar Maria Steinberg.

Skyddsombuden tvingas ofta att sticka ut. De genomför inga förhandlingar där de kan säga: Okej då, vi ger oss på den punkten om vi får igenom det där. Som facket kan göra i mbl-förhandlingar.

För arbetsmiljölagen är inte förhandlingsbar. Och det går inte att säga att det inte finns ekonomi för visa åtgärder.

– Skyddsombudet har en uppgift och det är att arbetstagarna ska få behålla livet och behålla hälsan. Det ska påtala fel och brister, inte förhandla.

– Om det ska finnas frimodiga skyddsombud så måste det finnas ett bättre back up-system än det finns i dag, säger Maria Steinberg.

2009 kom en tingsrättsdom som gav facket och landets skyddsombud skrämselhicka. En va-arbetare grävde för avlopp vid Tegs kyrka i Umeå. Lutningen på gropen blev för brant och ett ras inträffade, där skyddsombudet skadade sig. Åklagaren ansåg att skyddsombudet borde ha stoppat arbetet.

Domen friade honom visserligen, eftersom oaktsamheten inte ansågs vara grov, men i domskälen slogs fast att ett skyddsombud kan ha ett straffrättsligt ansvar.
Det startade en proteststorm inom facket.

”Vi måste visa att det inte är okej att åtala skyddsombud”, sa IF Metalls arbetsmiljöansvariga Stefan Wiberg till LO-Tidningen i fjol.

Åklagaren överklagade aldrig domen och skyddsombudet kunde inte överklaga domskälen eftersom han friats.

– Nu skulle jag säga att landets arbetsmiljöexperter är överens om att det var fel att åtala skyddsombudet i sin förtroenderoll, kommenterar Maria Steinberg drygt ett år senare.

– Hade han åtalats i rollen som arbetstagare vore det en annan sak.

Rent rättsligt ser hon inte att ett skyddsombud skulle behöva stå till svars. Ansvarig för arbetsmiljön är arbetsgivaren.

Att ett skyddsombud rent moraliskt förväntas att följa regler och lagar lite bättre än andra arbetstagare ser hon dock som naturligt. För trovärdighetens skull.

Maria Steinberg har följt utvecklingen för skyddsombud i över 30 år och lade fram avhandlingen Skyddsombud ¬– i allas intresse? i slutet av 2004. Där undersökte hon villkoren för landets runt 110 000 skyddsombud.

Genom att undersöka 400 fall kom hon fram till att skyddsombuden hade reella möjligheter att påverka. Mest inflytande fick de genom att använda sig av hänvändelserätten, göra en ”sex sex a” (6 kap 6a paragrafen AML) och vända sig till arbetsmiljölagens tillsynsmyndighet.

Hon kallar också skyddsombuden för ”statens gratisarbetande folkhälsoarbetare”, eftersom det blir tydligt att hela samhället har nytta av dem.
Därför borde staten satsa mer pengar.  Inte minst på den regionala skyddsombudsverksamheten, eftersom Sverige är ett småföretagarland, säger hon.

Samhället kräver och förväntar sig mer och mer av skyddsombudet. Senast handlar det om att delta i arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete och att företräda inhyrda och i vissa fall entreprenadanställda.

En inspektör som skrev en uppsats under en av hennes kurser i arbetsmiljörätt kom fram till att det var skyddsombuden som upptäcker de nya riskerna.
– Det är ett tecken på hur viktiga de är.

– Jag brukar säga att om skyddsombud gjort en sex sex a eller stoppat arbetet, men inte får rätt hos Arbetsmiljöverket, att det ändå inte är säkert att de har fel. Det kan vara så att det saknas en lagstiftning i frågan och att de är något viktigt på spåren.

Men att företräda alla, även mellanchefer, som hennes avhandling visade att många gjorde, är ingen bra idé. De får skaffa sina egna skyddsombud, anser Steinberg.

På 1980-talet var fackförbund och skyddsombud mycket tuffare, anser hon.
– Man kanske inte orkar, eller vågar på samma sätt nu.

Konsensus och samarbete är vanligare ord nu. Och det är väl bra, tycker hon.
– Men någon gång måste skyddsombudet markera lite. Jag menar inte att man ska gå till Arbetsmiljöverket varje gång det uppstår ett problem. Men om man inte kräver sina rättigheter så kan arbetsgivaren köra över de anställda helt, säger Maria Steinberg.

Skyddsombuden får ofta inte vara med i planeringen av till exempel ändrad arbetsorganisation, som de har rätt till, enligt 6 kap, 4 paragrafen AML. Bristande kunskap hos både arbetsgivare och fack ligger bakom, tror hon.

– Den kloka arbetsgivaren ser dem som en resurs. De har andra kunskaper och ser saker som arbetsgivaren omöjligt kan veta.

Två typer av arbetsgivare har hon uppmärksammat. Dels dem som är lite rädda för skyddsombuden, dels dem som vill ha en samtalspartner.

Extremen där är arbetsgivare som lägger över arbetsuppgifter. Hon har sett dem som får ta över hela arbetet med handlingsplanen till exempel.

– Det är förstås inte bra. Det är sådant som jag som teoretiker inte ens kunnat föreställa mig.

Maria Steinberg är doktor i juridik och universitetslektor i arbetsmiljörätt. Till 80 procent arbetar hon på Örebro universitet där hon kämpar för att få in ämnet i olika utbildningar. ”Slår sin panna blodig” som hon säger, för ett i hennes tycke självklart ämne inte minst för blivande chefer.

På civilekonomsutbildningen till exempel – och där blir många chefer – kan lärarna diskutera vilka organisationsteorier som helst utan att nämna att vi i Sverige faktiskt måste anpassa oss efter arbetsmiljölagen.

– Och vi undervisar blivande chefer på äldreboenden, där många blir chefer när de är 23. Det är en av få chefsutbildningar vi har. Det är inte säkert att de får lära sig något alls om arbetsmiljölagen. De har bland annat hand om undersköterskor med belastningsskador och stress. För samhället är ju det en jätteviktig fråga.

– Det tycker jag är en skandal.

Skyddsombuden kan å sin sida kräva att cheferna har arbetsmiljöutbildning.

– Och minst en timmes utbildning i skyddsombudsrätt, säger Maria Steinberg.