Det är inte främst körsträckan utan upprepningen av människors beteende som Tina Messing känner leda inför.
– Någon hittar inte sitt kort, man står och letar samtidigt som man pratar i mobilen, det är lång kö utanför och det regnar men man fortsätter prata i mobilen och blockerar ingången.

Tina kör buss i Stockholms innerstad vilket innebär att hon alltid måste vara mycket skärpt. Enformigt blir det om hon får köra samma sträcka om och om igen, vilket är ovanligt, eller när det är få trafikanter.
– Vid ändhållplatsen gäller det att göra något annat, gå ut en sväng eller ha med sig en bra bok. En del lyssnar på talböcker men jag kan inte koncentrera mig på det när jag kör.
Tidigare var jobbet enformigare eftersom man var tvungen att kolla på varenda passagerares busskort. Nu ”blippar” resenärerna sina kort själva.
– På de långa linjerna med mycket folk blev man kräkfärdig till slut. Nu kan man slappna av lite, men man förlorar i kundkontakt. Nu tittar de inte ens på en så ibland ryter jag till ett ’hej’.

Tina Messing relaterar till att man som bussförare får ha sina tankar i fred, vilket hon inte fick när hon jobbade i butik. Hon har gett ut böcker med betraktelser från jobbet i både text och fotografi. Vid förarsätet är sikten bra och hon betraktar staden bildmässigt medan hon kör. Vid rödljus kan hon ibland ta fram kameran.
– Man tar tempen på staden från minut till minut.
Det som Tina tycker är allra mest monotont i arbetslivet är något hon delar med alla, oavsett yrke, och det är att ta sig till och från jobbet.
– Det är min svåraste utmaning att variera den vägen, säger hon.