Foto: Pernilla Wahlman

Den leende bussföraren. Rolf Andersson har anledning att vara glad. Han blev provanställd på Stadsbussarna i Gävle för drygt två veckor sedan.

De delade turerna är nästan helt borta på bussarna i Gävle. Och lönerna har höjts med runt 1 500 kronor.

Men knappt 30 bussförare blev av med jobbet. Och ännu är ingen fast anställd.

Den 12 juni tog företaget Stadsbussarna över trafiken i Gävle efter Nobina, som tidigare hette Swebus. Bussförarna blev uppsagda den 31 december i fjol. De fick söka sina gamla jobb på nytt.

Ungefär 130 fick jobb, antingen sex månaders provanställning eller timanställning. 30 fick nej – 15 fast anställda och 15 timanställda. Ytterligare några fick byta fasta jobb mot timanställning.

– Inför upphandlingen uppvaktade vi politikerna i Gävle om anställningstryggheten. Vi bad dem att skriva in verksamhetsövertagande i anbudsunderlaget så att alla skulle få behålla sina jobb, berättar Ola Westman, bussförare och arbetsplatsombud på Kommunal.

Svaret blev nej.

Därmed blev anställningsåren värdelösa. 40 år bakom ratten var ingen merit. Bussförarna fick söka sina gamla jobb i konkurrens med andra.

Det öppnade för Rolf Andersson. Han tog busskort så sent som den 4 juli. Den 12 augusti blev han timanställd. Den 4 oktober blev han provanställd med sikte på fast jobb efter ett halvår.

– Jag är 58 år och trodde aldrig att jag skulle få en fast anställning en gång till. Nu har jag chansen att få det. Här är de positiva till färskingar, konstaterar han.

I 34 år var han parkarbetare och vaktmästare på landstinget. Den 1 december 2008 blev han uppsagd med sex månadslöner efter en upphandling. 30 kollektivanställda åkte ut när en privat entreprenör tog över.

Han tjatade på arbetsförmedlingen för att få ta sitt buss­kort – och fick jobb efter ännu en upphandling. Glädjen och entusiasmen går inte att ta miste på. Den syns när han sätter sig bakom ratten och tar emot passagerarna med ett leende.

Helt enligt företagsfilosofin.

– En positiv syn på uppgiften och ett bra sätt bemöta passagerarna var ett kriterium när vi tillsatte tjänsterna. Kamratskapet, att bygga en bra grupp, var ett annat, säger Jürgen Lorenz, vd på Stadsbussarna.

De första förarna provanställdes den 12 juni. I november får de veta om provanställningarna går över i fasta jobb. 121 av 209 tjänster som bussförare ska vara fasta jobb – resten timanställningar med schema för två veckor i taget och totalt färre timmar än heltid.

De fasta tjänsterna blir fler än när Nobina körde.

– Och arbetstiderna är bättre. Tidigare hade vi 20 tjänster med delade turer varje dag och tio med delade turer ibland. Nu är det två eller tre tjänster med delade turer kvar, berättar Ola Westman.

Rasterna har blivit fler. Arbetsdagarna är sammanhängande. Förarna har valt att antingen börja tidigt på morgnarna eller att sluta sent på kvällen. En lokal uppgörelse innebär att de som börjar fem på morgonen alltid slutar senast klockan 14.

En förklaring är bussbranschavtalet, som gör delade turer dyrare och reglerar rasterna.

Dessutom är lönerna högre. Avtalet skrevs under 2003, men började gälla i Gävle först när Stadsbussarna tog över. Det krävs en upphandling för att avtalet ska träda i kraft.

Men pengarna är inte huvudorsaken, enligt Jürgen Lorenz:

– Vi behöver inte ha delade pass. Det finns ingen anledning. Det är bättre att våra förare får vara med sina familjer på fritiden. Då får vi också mer motiverade medarbetare, anser han.