Alliansen fick fortsatt förtroende av väljarna och det är bara att gratulera. De har skött landets ekonomi på ett föredömligt sätt under den ekonomiska krisen. Vi har även fått ett nytt parti inröstat i riksdagen. Det är många som ogillar SD. Men partiet hade aldrig funnits, om man redan på Perssons tid hade mött dessa oliktänkande personer med respekt. Att de etablerade partierna har vägrat befatta sig med dem, har gjort dem starka.

Som barnskötare räknas jag till de svagaste och även till de fattigaste. Men Alliansen fick ändå min röst, för jag anser mig kunnig nog att välja fritt. Jag anser att det är fel att Kommunal och LO sitter i knäet på Sossarna. Med mina fackavgifter väljer de att stötta ett parti. Var är då mitt fria val?
Sossarna hade stor del i landets framgångar under 50 – 70 talet. Men sen började man riva. Det måste ha varit oerhörda anslag för allt i kommunal och statlig regi. Annars hade man inte haft möjlighet att göra de besparingar som gjorts. I början av 90-talet rev man folkhemmet. Det talas det inte om, men det är konsekvensen av den stora förskoleutbyggnaden. På de flesta håll tog man bort dagmammorna också. Därmed rev man den lilla valmöjligheten familjerna kunde ha haft kvar.

Vi förfäras ofta över ungdomarnas brist på empati och självkänsla. De gör allt för att få uppmärksamhet, trots att de passerat tre års-trotset för länge sen. Vågar man titta i backspegeln, ser man att de unga som gör ofog och som mår sämst, är rena ”dagisprodukter”. De har inte fått sin grundtrygghet under livets två första år tillgodosedd. De har inte fått lära sig att gå i lugn och ro i hemmet, de har inte fått bekräftelse på sina första uttalade ord. De armbågar sig fram och de ”skrikpratar”.

Ann Hagström

barnskötare