Industrin allt mer splittrad

Trubbel väntar i lönebildningen om inte en rad frågetecken rätas ut de närmsta veckorna. Facken inom industrin går i otakt. Deras motparter är splittrade och industriavtalet hotat. Osäkerheten inför framtiden är stor.

Det har gnisslat rejält i årets avtalsrörelse, som ännu inte är helt avslutad. Den fackliga kritiken mot arbetsgivarnas samverkan har varit hård. Många arbetsgivarorganisationer har i princip bara velat kopiera industrins avtal och har vägrat förhandla och diskutera egna lösningar.

Arbetsgivarna, framför allt inom industrin, har i sin tur varit upprörda över LO-samordningens låglönepotter. Att låglönebranscher ska få högre löneökningar än den internationellt konkurrensutsatta industrin går emot idén om en stabil lönebildning där industrin sätter normen för att bevara sin konkurrenskraft, anser de.

Därför sade Teknikföretagen i våras upp industriavtalet, som utgjort grunden för lönebildningen de senaste 13 åren. I veckan följde Sveriges textil- och modeföretag (Teko) efter.

– Det saknas en insikt och acceptans om att industrin är avgörande för hela den svenska ekonomin. Utan en sådan kan inte industriavtalet fungera, säger Anders Weihe, som både är vd för Teko och förhandlingschef för Teknikföretagen.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä ger arbetsgivarna rätt i att industrinormen måste försvaras. Han säger också att LO-samordningen ibland varit för hård och att den behöver förändras.

– Vi måste diskutera frågan inom LO i höst.

– Vi i IF Metall kommer även fortsättningsvis ge stöd för att låglöneförbund ska kunna få lite mer, men samordningen kan inte vara så detaljerad att den anger på decimalen, eller till och med två decimaler, hur mycket det ska handla om. Vi vill inte heller att alla under en viss nivå måste få precis lika mycket.

Millimetersamordningen gör att parterna hamnar i låsta positioner, enligt Veli-Pekka Säikkälä.

– Vi är ju varandras spegelbilder. Om den ena sidan rustar upp följer den andra efter. Vi får en kapprustning som ingen tjänar på.

Avtalsrörelsen som drar igång nästa år kompliceras också av att facken i industrin går i otakt. Tjänstemännens avtal löper ut redan den sista september, medan arbetarnas gäller fram till den sista januari 2012.

Hur förhandlingarna ändå ska kunna samordnas är något som de sex i Facken inom industrin måste lösa under hösten, innan det är dags att fastställa avtalskraven.

Även arbetsgivarsidan är splittrad sedan Teknikföretagen och Teko sagt upp industriavtalet.

– Det är klart att det inte är bra ur samverkanssynpunkt och att det påverkar relationerna, säger Bengt Huldt, vd för Stål och Metall, Svemek och Svemin/GAF.

Han säger att de nio arbetsgivarorganisationer som fortfarande står bakom avtalet vill bevara och utveckla det. De diskuterar hur avtalet kan förbättras och ska sedan förhandla om förändringar.

– Vår ambition är absolut att behålla industriavtalet, men hur det blir vet vi nog först runt årsskiftet.

Hur förhandlingarna med Teknikföretagen ska gå till är också en öppen fråga. IF Metall väntar på en inbjudan till formella samtal om hur lönebildningen ska fungera, enligt Veli-Pekka Säikkälä.

Han tycker att den bästa lösningen, både för industrin och arbetsmarknaden i stort, vore om Teknikföretagen och Teko kunde återvända till industriavtalet. Om industrin splittras och förlorar sin normgivande roll hotar kaos, stegrad inflation och urholkade reallöner, säger han.

– Vi skulle få en situation där ingen är vinnare, varken arbetsgivare eller fack i någon bransch. Vi skulle bara få ett helt gäng förlorare, och det måste vi göra allt vi kan för att undvika.

Om det lyckas avgörs i samtalen som förs på alla plan denna höst, både inom och mellan parterna. Nästa år är det skarpt läge, med avtalsförhandlingar inom industrin igen.