Civilingenjörens chans till jobb

När andra säger nej – säger Fittja drift och underhåll ja. Med en stark tro på allas förmåga och en vilja att ta tillvara människors resurser har företaget gett flera hundra arbetslösa en chans på arbetsmarknaden.

Fukten och den kemiska lukten från rengöringsmedel är tryckande i tvätthallen på bensinstationen i Fittja, söder om Stockholm. Muhammad Shoaib sprutar fettlösning på ett av de gula galondraperier som skiljer tvättbåsen från varandra. Hans kollega Talib Yasim skurar och spolar bort smutsen med en högtryckstvätt.

Muhammad Shoaib är 29 år och utbildad civilingenjör, med inriktning på IT och nätverk, på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Innan han flyttade till Sverige för fyra år sedan jobbade han som datatekniker i Pakistan. Nu jobbar han främst med fastighetsskötsel på Fittja drift och underhåll, men han rycker också in där det behövs, som vid dagens uppdrag i tvätthallen.

– Jag söker alla datajobb jag hittar, men har inte fått något. Jag är glad att jag har ett jobb. Man måste kämpa på för att kunna betala mat och hyra, säger han.

Några kilometer därifrån i ett höghusområde i Norsborg fyller Fathi Arwina grå sopsäckar med godispapper och cigarettfimpar han plockar från marken. Han är miljövärd och förutom att plocka skräp lagar han allt från tvättmaskiner till trasig belysning, målar och fixar med buskage och rabatter.

Fathi Arwina trivs med sitt arbete. Han säger att det är stressfritt och omväxlande, men ibland saknar han jobbet som engelsklärare i sitt förra hemland, Libyen.

– Det finns inte en chans att få något lärarjobb här. Det går inte, säger han.

När jag frågar varför skakar han bara på huvudet och ler. Det är svårt att få jobb. Särskilt för dem som kommer från ett annat land, saknar kontaktar och har problem med språket.

Fathi Arwina var arbetslös sitt första år i Sverige, men för fyra år sedan fick han höra om Fittja drift och underhåll. Han sökte och fick jobb direkt. I början var det bara tillfälliga inhopp. Trots att Fathi Arwina då bodde på Gotland tackade han ja och reste till Stockholm för ströjobben.

– Jag fick ju inte jobb någon annanstans. Här fick jag jobb direkt. Nu bor jag här och har fast jobb. Det är bra, säger han.

Att ge människor som har svårt att få jobb en chans, oavsett var de kommer ifrån och vilken erfarenhet de har, är idén bakom företaget Fittja drift och underhåll.

– Alla arbetsgivare kräver två saker: goda referenser och att man talar svenska flytande. Många klarar inte kraven och har svårt att få jobb, säger företagets vd och grundare Imran Ahmad, när han möter oss på kontoret vid Fittja centrum.

Imran Ahmad talar av egen erfarenhet. Han är född i Pakistan och sökte en lång rad jobb efter gymnasiet utan att få napp. Efter några ströjobb kom han i kontakt med Fryshuset och startade först projektet Lugna gatan i Fittja, och sedan ett ungdomens hus.

– Vi kunde engagera de unga och ge dem något att göra på fritiden, men inte hjälpa dem med det viktigaste – att skaffa jobb. Därför bestämde vi oss för att starta företaget.

Med det lokala bostadsbolaget Botkyrkabyggen som första kund drog Imran Ahmad och hans kollega Yilmaz Zengin i gång Fittja drift och underhåll. I januari fyller företaget tio år och nu erbjuder det sina kunder allt inom fastighetsskötsel, men också enklare byggjobb,

markarbete, måleri och snöskottning.

Företaget har 20 fast anställda och mellan 20 och 50 personer som anställs för enstaka dagar eller längre perioder i de olika uppdragen.

– Vi har hela tiden folk som vill jobba, och vi tycker att det är bättre att de får jobba enstaka dagar eller veckor än inte alls.

Även de tillfälliga anställningarna ger erfarenhet som de arbetslösa kan visa upp när de söker andra jobb. Om de skött sig bra kan de också räkna med goda referenser. Varje dag ringer arbetsgivare och frågar om tidigare anställda, men så har också runt 400 personer passerat genom företaget sedan det startade.

– Vi vill ha hög personalomsättning. Det är bra för oss och de anställda, säger Imran Ahmad.

Tanken är att Fittja drift och underhåll ska vara ett första steg in på arbetsmarknaden. I bästa fall går de anställda vidare till andra arbetsgivare efter några månader. Många får fasta jobb direkt hos fastighetsbolagen de utfört uppdrag åt. Andra går till konkurrenter eller startar eget.

– Det viktiga är att de går vidare till något nytt och utvecklas, säger Imran Ahmad.

När anställda hittar nya jobb får andra arbetslösa chansen att visa vad de går för hos Fittja drift och underhåll, innan de också kan gå vidare.

Att kompetensen försvinner är inget som oroar Imran Ahmad. Det är själva idén, och företaget satsar mycket på kompetensutveckling så att de anställda förbättrar sina möjligheter på arbetsmarknaden.

– Alla som jobbar här några månader ska få utbildning. Ibland utbildar vi också arbetslösa även om vi inte kan ge dem jobb just då.

Att det kostar pengar att utbilda folk som sedan försvinner är inget problem, enligt Imran Ahmad. Att skapa möjligheter för andra är en lika stor drivkraft som att tjäna pengar i företaget, och ofta går det hand i hand.

– Om jag skapar möjligheter för någon och den går vidare gynnar jag inte mig själv i första hand, men det blir positiv reklam för oss och gynnar oss på sikt.

För det är långt ifrån alla som får en chans på den svenska arbetsmarknaden, oavsett vilken utbildning och erfarenhet de har. Muhammad Shoaib i tvätthallen och Fathi Arwina med sopsäcken är inga undantag. Fittja drift och underhåll har haft advokater, arkitekter och en av världens främsta dekormålare anställda som skräpplockare. Imran Ahmad medger att det känns märkligt, men säger att han ändå ger dem ett jobb och en möjlighet att försörja sig i sitt nya hemland. Att andra arbetsgivare inte ger dem en chans tror han främst beror på fördomar.

– De är som bromsklossar i huvudet på folk, konstaterar han.

Fördomarna drabbar också honom själv och företaget. När han besöker nya kunder händer det att han tar med sig anställda med svensk härkomst för att bli tagen på allvar och för att företaget ska uppfattas som seriöst.

Alla har fördomar, enligt Imran Ahmad. Problemet i Sverige är att vi inte vågar tala om dem. Han är övertygad om att många undrar över hans skägg och muslimska kalott, men nästan ingen frågar.

– När vi inte vågar prata om fördomarna eller om problemen som finns i förorterna, då gror missnöjet, först i smyg och sedan öppet.

– Att inte ens politikerna vågar tala om fördomarna är ett misslyckande, och det har gjort det möjligt för Sverigedemokraterna att komma in i riksdagen, säger Imran Ahmad.

Förutom att börja tala om fördomar måste svenskar också sluta att tycka synd om invandrare. Det är fel utgångspunkt om man vill hjälpa någon, enligt Imran Ahmad.

– I stället för att tycka synd om måste man se vad varje människa har för resurser och hur dessa kan tas till vara, säger han.

Muhammad Shoaib i tvätthallen har svårt att förstå varför ingen ser honom som en resurs i den IT-värld han är utbildad inom. Kanske skräms arbetsgivarna av hans namn, eller av att han inte talar perfekt svenska, funderar han. I väntan på drömjobbet tränar han så mycket svenska han kan och är glad över att han ändå fick chansen på Fittja drift och underhåll.

– Jag har många kompisar som också har jättesvårt att få jobb, trots att de studerat länge. Jag har sagt åt dem att söka här. Man måste ju ha jobb, säger han, riktar högtrycks­tvätten och spolar bort det bruna vattnet från draperierna som lyser klargula mot det smutsiga golvet.