Regnskogens långa väntan på rättvisa

Emergildo Criollo, byledare för ursprungsfolket cofán som kämpar för rättvisa efter miljökatastrofen.

AP-fondernas investeringar leder in i regnskogen i djupaste Amazonas. Där väntar ursprungsfolken sedan 17 år på rättvisa efter den sociala och miljömässiga katastrofen som de hävdar att det amerikanska oljebolaget Chevron/Texaco är skyldigt till.

Under tre decennier (1964-1992) dumpade det amerikanska oljebolaget Texaco, som AP-fonderna investerat drygt två miljarder i, hela 100 miljarder liter råolja och orenat processvatten rakt ut i vattendragen, brände omätliga mängder giftig oljegas och lämnade efter sig hundratals oskyddade oljegropar som fortfarande ligger kvar som öppna sår i den fuktiga marken. Det brukar kallas för ”regnskogens Tjernobyl”.

Emergildo Criollo är byledare för ursprungsfolket cofán, en av de grupper som drabbades hårdast av oljebolagets framfart.

– I mitten av 60-talet pratade ingen av oss spanska. Så när Texaco kom med sina maskiner och började borra efter olja kunde vi inte göra annat än att se på. Med tiden lärde vi oss språket och börja protestera mer organiserat, men då var det redan för sent. Miljön var förorenad och vår mark förlorad till oljebolaget.

Det aggressiva vägbygget, inflyttningen och den drastiskt försämrade miljön drev undan människorna mot nya områden. Två dittills okontaktade nomadiska folkgrupper, tetetes och sansahuari, försvann för alltid.

– Grödorna vägrade att växa och fisken i floderna försvann. När vi inte längre kunde leva av naturen på det sätt som vi gjort innan förlorade vi mycket av vår kultur, berättar Emergildo.

– Vi som bodde här fick aldrig ut någonting av oljeutvinningen. Tvärtom så orsakade den fattigdom.

1993 gick befolkningen i Amazonas samman och stämde Texaco för brott mot de mänskliga rättigheterna och miljön i en domstol i New York. Det var unikt då det var första gången som ursprungsfolk hade ställt ett multinationellt bolag till svars i sitt hemland.
2002 köptes Texaco upp av Chevron som lyckades flytta rättegången till Ecuador. På uppdrag av den ecuadorianska domstolen gjordes 2008 en oberoende inspektion av Texacos gamla anläggningar. Slutsatsen blev rekommendation om ersättning på drygt 200 miljarder kronor för miljöskador och relaterade hälsoproblem som cancer och födelsedefekter. Det största miljörelaterade skadeståndet någonsin.

Rättegången har varit en utdragen affär med anklagelser från båda parter om korruption och förfalskning av bevis. Emergildo Criollo har flera gånger på egen hand försökt att få prata med Chevron om situationen i Ecuador, men utan resultat.

– Ett år åkte jag till Chevrons aktieägarmöte i San Francisco. Men när jag fick ordet slog de av mikrofonen. Året därpå lät de mig tala i tre minuter. Hur ska jag kunna förklara allt som hänt under 30 år på tre minuter? suckar han.

Området i Amazonas där Texaco verkade är i dag, efter 40 års oljeexploatering, en av de absolut fattigaste delarna av Ecuador. Kvar efter oljeboomen är bara den genomförgiftade miljö där det förut låg en orörd regnskog. I år väntas en dom nås i rättegången.

Enligt Kent Robertson, på Chevrons avdelning för rättsliga frågor, är det Ecuadors statliga oljebolag Petro Ecuador som är ansvarigt för dagens miljöproblem.

– Texaco, inte Chevron, verkade i Ecuador. Texacos partner Petro Ecuador tog sedan över oljefälten för 20 år sedan och har upprepade gånger försäkrat att de är ansvariga för dagens miljösituation i området. Vi förnekar inte att människorna i Amazonas kämpar med stora problem. Men det är inte vårt fel, betonar Robertson.

Trots alla turer i fallet och svårigheterna i att få rätt mot ett av världens mäktigaste bolag är byledaren Emergildo Criollo försiktigt hoppfull.

– Det har varit en lång och svår kamp men det är värt allt slit om vi lyckas få någon slags rättvisa till slut. Skadeståndspengarna behövs för att städa upp i området och ge människorna här en chans att bygga upp det som revs ner av Texaco, säger han.

Marcus Berglund