Nina Björk, Kerstin Brunnberg och Johan Norberg.

Ideologisk konfrontation kan vara både klargörande och underhållande, om den ges rätt ram, till exempel en cirkusmanege.

(Övriga dagar visar Orionteatern den underbara föreställningen med sex mimare och sex hästar; missa inte den!).

Per Svensson, liberalast i högerlaget.

Till vänster nio vänsterdebattörer, till höger nio högerdebattörer. De släpptes fram tre och tre kring parollerna Frihet Jämlikhet Broderskap, och förra radiochefen Kerstin Brunnberg såg till att alla höll sig till saken.

Vilket lyckades med alla utom Jasenko Selimovic, som verkar ha ett helt eget, antikommunistiskt program när han givit sig in i politiken. Anita Goldman och Stefan Jonsson hotade att lämna lokalen när deras ifrågasättande av världsordningen i solidaritetens namn besvarades med att de fick klä ansvar för alla brott som nånsin begåtts i statens namn.

Världsbilderna går nämligen inte ihop, och det är det som gör en respektfull ideologisk debatt så instruktiv.

De nyliberala har snöat in på autonomi, där individens frihet är oskiljbar från kapitalets så till den grad att det föreligger en nästan religiös identifikation. De känner sig därför personligen hotade av staten.

Vänstern har snöat in på solidaritet och talar i de drabbades namn,  mer än i egen sak. De upplever att mänskligheten är hotad av kapitalismens rovdrift.

De ena talar om fördelning av chanser, de andra om fördelning av välstånd. Vilket beror på att de företräder olika positioner i samhället.

Suhonen Linderborg Uddenberg.

Därför gav cirkusmanegen en bild av världen. Med eminenta konkreta nedslag i skolpolitik och indisk inrikespolitik, som tydligt klargjorde skillnaderna. Men även klargjorde att de två lägren måste underkänna varandras perspektiv, eftersom de befinner sig i krig.

Den största urladdningen kom på slutet, när Anita Goldman, bragt till raseri av beskyllningarna för att vilja återinföra Sovjetstaten, förklarade vad hon menar med frihet:

”att så mycket som möjligt bygga en värld där min möjlighet att utveckla mig själv och mina barn och hjälpa dom inte skadar andra människor automatiskt. Och just nu lever vi i en värld som du, och ni, vet precis lika väl som jag inte på något vis är hållbar. Om vi ska leva så som vi gör här i Sverige så behöver vi tre jordklot. Detta har nu dragits genom FN och alla klimatgrejer och det är upprörande att tala om det på det här småttiga. lilla svenska viset – vi vet att vi lever på andra människors blod och lidande och på våra barnbarns framtid. Jag vill leva i en värld där jag kan titta mina barn in i ögonen och veta att jag har gjort det bästa för att deras barn och barnbarn ska kunna leva här på jorden. Det kan jag inte göra idag; jag har inget annat val än att delta i plundringen av jorden och plundringen av andra människor. Det finner jag djupt omoraliskt och jag är jättebekymrad och jättelessen över det.”