Sjödinpriset till Kallskänkan

Det är inte illa att få ett av arbetarrörelsens mest prestigefyllda pris för sin första diktsamling. Priset brukar vanligtvis utdelas efter en lång och arbetsam gärning.

Men ifråga om Jenny Wrangborg och diktsamlingen Kallskänken är det helt rätt tänkt. Hennes sätt att forma språket har en sån magnetism att det vrider samhällets kompassnål åt vänster.

Många är de gånger jag hört henne läsa om exploatering och solidaritet, om arbetsgivarförakt och facklig kamp, om de tröstlösa stunderna och om stunderna som gör livet värt att leva och därigenom låter idén om ett bättre inrättat samhälle skina igenom.

Och varje gång händer nånting med gemenskapen. Det är en mer sammansvetsad skara som går ut från uppläsningen eller mötet.

Så här lyder motiveringen:

Jenny Wrangborg skriver poesi från sin vardagsverklighet i restaurangköket. Genom hennes dikter stiger man in i en värld av stress, utsugning och hårdföra arbetsgivare men också av solidaritet, sammanhållning och varmt kamratskap. Kallskänken är hennes utkikspost för skildringar av kampen för människovärdiga villkor i en bransch som sällan genomlysts i diktens form.
Jenny Wrangborg står i början av sin skrivargärning, hon sätter ord på en verklighet och kräver förändring. För sin förmåga att nagelfara och gestalta ett arbetsliv där utsattheten ökar, för den glöd som utmärker hennes lyriska uttryck, tilldelas Jenny Wrangborg årets Stig Sjödinpris.

Läs också: Martin Klepkes intervju med Jenny Wrangborg i LO-Tidningen maj 2010.