Bra för samhället med olika sorters vänster
Häromdagen när jag klev ut genom porten höll SAC på att förbereda en blockad av restaurangen i mitt hus. Jag fick veta av aktivisterna att ägaren inte bara brukade betala sina anställda kontant i handen utan i ett fall hållit inne fyra månadslöner till en man som dessutom hotats med stryk. Polisen kom och lyfte bort aktivisterna från restaurangens ingång men på kvällen var de tillbaka igen.
Sedan februari befinner sig SAC i långt större arbetsmarknadskonflikt, mot nöjesetablissemanget Berns i Stockholm. En kontroversiell aktion som inte bara har fått borgerliga ledarskribenter att i sedvanlig ordning brottsstämpla den fackliga åtgärden utan också Kristina Alvendal (M), Polisstyrelsens ordförande i Stockholms län, Harald Ullman (S), vice ordförande City polisnämnd och Yvonne Sörensen Björud, vd för Berns toppskruvade den antifacklig jargongen i Svenska Dagbladet: organiserad brottslighet, utpressning, trakasserier, skrämsel, hot och naturligtvis maffia.(Brännpunkt 27 juli).
Konflikten handlar i grunden om företeelsen bemanningsföretag. I korthet har Berns bollat städare med slavliknande arbetsförhållanden mellan olika entreprenadföretag och därigenom kunnat kringgå las. Enligt SAC fick sju städare inte omanställning på grund av deras protester mot de usla arbetsvillkoren.
Enligt Dan Holke, chefsjurist på LO/TCO Rättsskydd har Berns rätt i sak, men även de som inte sympatiserar med SAC måste inse att arbetsgivarna kommer att få mycket rätt i sak framöver.
Jag tänker inte bara på fackföreningsfientlig EU-lagstiftning utan på bemanningsföretagens infernaliska jobb med att ställa svensk arbetsrätt off side dessutom konkar de och återuppstår inte bara för att bolla personal utan också för att undgå skatt.
Jag vet förstås vilka känslor som SAC väcker inom arbetarrörelsen. Men när det gäller konflikter är både LO och SAC lika goda maffiaorganisationer om högern får bestämma. Har HRF glömt hur mycket däng de fick för blockaden av salladsbaren Wild’n Fresh 2006–2007?
I kampen mot den nygamla exploateringen av arbetskraft som tagit fart i och med arbetsmarknadens förvandling till laglöst land tjänar alla på att det finns rörelser som flyttar fram positionerna. Samhället tjänar på att det finns olika sätt att vara radikal, att det finns flera sorters vänster.
Nästa morgon fick jag veta att SAC vunnit, mannen hade fått sina pengar. Om det stämmer är jag tacksam mot de aktivister som drev hans sak. Men än gladare om vänstern var lite mer som högern. De är en tolerant samling som vet att de tjänar på att olika röster hörs, de ropar ändå som en enda.
Därför kan vi exempelvis ha en nyliberal extremist som finansminister utan att de flesta ens har den blekaste. Inom arbetarrörelsen hade en sådan ytterkantsfigur inte ens fått tillträde till kursgårdens toalett.
