Sökes: Kulturförmedlare
Sjuttitalets ambitiösa kulturpolitik har urholkats genom att inte få del av den allmänna tillväxten, men däremot av de allmänna nedskärningarna, företagsekonomiseringen av samhället (till exempel de oskäliga hyrorna som tar tillbaka vad den andra handen ger)…
Så när Carl Tham i sin utmärkta rapport Kulturlyftet föreslår ett tillskott på två och en halv miljard under kommande mandatperiod handlar det bara om att återställa verksamheten till en fungerande nivå.
Vid det seminarium som presenterade rapporten kunde han mitt i stoltheten undslippa sig såna cynismer som ”Museerna behöver resurser så att de kan visa sina utställningar, bedriva den verksamhet som det är tänkt att de ska bedriva.”
Men poängen handlar ändå mest om kulturens symboliska status, att återge den en ställning i samhället – varifrån den sen kan vara med och påverka samhällets utformning.
Plötsligt där på seminariet slogs jag av en brist. Där var fullt av ivriga kulturförmedlare från folkrörelser och förvaltning. Men medelåldern var farligt hög. Jag kvalade utan problem in bland ungdomarna.
I och med att kulturen har krympt sen glansdagarna har det även uppstått ett stort avbräck i nyrekryteringen av förmedlare. De yngre som dras in i kulturen ägnar sig i alltför hög grad åt att göra egen karriär, inte åt att organisera och definiera den kulturella verksamheten. Och det har heller inte funnits särskilt många anställningar eftersom allt tagits om hand av fyrtitalistgenerationen.
Problemet finns även inom arbetarrörelsekulturen. Vad ska hända när kulturbärare som Kjersti Bosdotter och Lotta Durgé lägger av?
Så den akutaste delen av ett kommande kulturlyft måste vara att generöst rekrytera nya personer som kan administrera och utveckla verksamheten, i enlighet med samtidens krav.
Att de lyckas står utom allt tvivel – att vara socialist är att trots allt tro på människans medfödda organisationsförmåga – men det måste snabbt inrättas tjänster, tidsbegränsade avlönade uppdrag och inte minst fortbildning, inte minst i företagsekonomi.
Det behövs en hel generation av sjuttitalister inom folkbildning och förvaltning. Och med sjuttitalister menar jag både såna som kan fortsätta sjuttitalets ambition att göra kulturen till en samhälls- och jämlikhetsfråga och såna som är födda på sjuttitalet eller ännu senare.
