Kulturpolitiken under den här Alliansregeringen, präglad av handlingsförlamning och av kulturministerns sömndruckna övertygelse om att kultur är nåt slags lite finare shopping, har i alla fall haft det goda med sig att de som arbetar med kultur yrkesmässigt fått anledning att tänka igenom sina arbetsvillkor.

Medvetenheten är mycket större nu än för fyra år sen om att det är omöjligt att försörja sig på konstnärlig verksamhet, utom för ett litet, framgångsrikt fåtal.

De pengar som finns att dela på
motsvarar helt enkelt inte arbetsinsatsen.
Med såna förutsättningar finns det två förhållningssätt: en amatörattityd (att jobba gratis) och en proffsattityd (att kräva mer betalt). Dessa utesluter inte varann; snarare handlar det både för lagstiftare och för utövare om att hitta de rimliga avvägningarna mellan gratis och kommers.

Ett av de starkaste politiska krav som genomsyrar den nya debattskriften Att vara eller vara en vara – utgiven av diverse konstnärliga intresseorganisationer, tankesmedjor, fackförbund och folkbildningsförbund – handlar om att det brådskar att fixa till upphovsrätten.

En politik som utöver att ge anslag stiftar former för att se till att pengar hamnar hos upphovsmännen när deras grejer används.

Ett sånt framsteg som omnämns i boken är MU-avtalet, som reglerar ersättningen till konstnärer som ställer ut. Det är helt nytt att de inte bara förväntas vara tacksamma för att få synas!

De stundande upphovsrättsdiskussionerna har en genuint facklig sida: att ge upphovsmännen en rimligare del av de vinster som spridningen av deras verk ger upphov till.

(Ibland har jag en känsla av att konstnärer, författare, etc är lika lost och lurade som de asiatiska bärplockarna i norrlandsskogarna, tack vare de avtal de tvingas ingå.)

Men det finns också en annan aspekt, i lika stort behov av en strong politisk insats: distributionen – att låta verken hamna hos rätt mottagare. Det klarar kapitalismen inte av, med sin inre tendens till massupplagor och snabba klipp.

Och det är där jag tror att amatörerna och deras organisationer kan ha en uppgift, som förmedlare av ett annat slags kontakt mellan publiken och upphovsmännen än vad kommersialismen kan erbjuda.

Så att mer stöd och hjälp på traven till dem som håller på frivilligt, som utövare, arrangörer och/eller som publik, också skulle komma upphovsmännen till godo.

Debattantologi

Att vara eller vara en vara.

Redaktör: Stina Oscarsson.

Utgiven av: Koalition för kulturdebatt.

Förlag: Premiss.