Miljöpartist och fackaktivist

Elin Westerberg, 24, inledde arbetslivet med att jobba svart. Hon är inte ensam om den erfarenheten.

Det är väldigt vanligt. Mina vänner har ungefär samma berättelser som jag, säger hon.

Hon gick med i facket för ett och ett halvt år sen. Det började med att hon läste kallelsen till Handelsklubbens årsmöte på Coop Forum i Malmö och såg att det skulle bli smörgåstårta. Det lät lockande så hon skrev upp sig på listan.

Då hade hon dimmiga begrepp om facket och tänkte inte på att man måste vara medlem för att gå på mötena. Det kom ordföranden och talade om.

Det slutade med att hon gick med.

På årsmötet fick hon både smörgåstårta och sitt första fackliga uppdrag. Hon blev invald i lokala ungdomskommittén direkt. Nu sitter hon också med i klubbstyrelsen, avdelningsstyrelsen och centrala ungdomskommittén.

I höst är hon kandidat till kommunfullmäktige i Malmö. Hon står på nionde plats på Miljöpartiets lista.

Många i facket ser inte det som någon större merit.

– Jag har märkt det. Det är himla synd att så många tänker att man enbart kan vara socialdemokrat om man jobbar fackligt. Numera kan facket inte ta för givet att hela medlemskåren ska vara enbart socialdemokrater. I min lokala ungdomskommitté är vi fyra miljöpartister och flera vänsterpartister, berättar hon.

I Miljöpartiet har hon bara mött positiva reaktioner inför sitt fackliga engagemang. Nyligen efterträdde hon Karin Svensson Smith i den lokala partistyrelsen i Malmö.

– Hon hälsade mig välkommen särskilt som vi har samma bakgrund. Hon började också med att jobba fackligt, konstaterar Elin Westerberg.

Det kan ha sina sidor att vara miljöpartist i ett LO-förbund. Hon får inte åka på Festivalet, SSU:s valupptakt i Strömstad i augusti, trots att centrala ungdomskommittén uppmanades att skicka någon och hon var enda som kunde.

– Jag brinner för de fackliga frågorna. Därför ville jag åka. Om LO går in med pengar borde alla LO-medlemmar få åka. Det är synd att man utesluter medlemmar på det här sättet, tycker hon.

Hennes miljöengagemang är gammalt. Redan på lågstadiet gick hon med i Världsnaturfonden. Hon gick med i Miljöpartiet 2005, samma år som hon slutade gymnasiet – trots att hon ”hatade” so-lektionerna om politik i skolan.

Hon fortsatte plugga på universitetet – först medicin, sedan tog hon en högskoleexamen i miljövetenskap och så blev det lite psykologi.

– När jag läste miljövetenskap insåg jag att det är genom politiken som man kan förändra.

Elin Westerlund flyttade hemifrån när hon var 18 år. Sedan dess har hon klarat sig själv. Hon har jobbat parallellt med studierna. För det mesta har hon klarat sig utan studielån.

Det började med några timmar på en hudvårdssalong. Hon fyllde på med fler timmar på äldreboenden och i hemtjänsten för att få ekonomin att gå ihop.

Flera av hennes kompisar har fått samma start i arbetslivet. Några timmar här och några timmar där. Det gäller att ta vad som bjuds. Det är inte så lätt att nobba en svart lön om alternativet är ingen lön alls.

För fem år sedan började hon på Coop Forum Stadion. Numera är hon fast anställd på 25 timmar i veckan som brukar bli 35 timmar i praktiken.

Dessutom jobbar hon fackligt av och till. I sommar jobbar hon halvtid som ungdomssekreterare på Handels och kompletterar med kvällar och några helger på Coop Forum.

I månadsskiftet juni-juli var hon ute med facket i sommarland i ett par veckor och sökte upp sommarjobbande ungdomar.

– Vi frågar om sådant som om de har fått anställningsbevis, om de har avtalsenlig lön och om de får svarta pengar, berättar hon.

Det var hennes andra år med facket i sommarland och hon kunde se resultat av förra sommarens arbete på de större arbetsplatserna som Tosselilla Sommarland och Ystad djurpark.

– De hade skärpt till sig eftersom de visste att vi skulle komma.

Arbetet med facket i sommarland bekräftar hennes egna erfarenheter av arbetsmarknaden för ungdomar. På de stora arbetsplatser är det i regel lön enligt avtal. På små arbetsplatser är det ofta svarta löner.

– Ofta tycker ungdomarna att svarta pengar är bra. De får lönen direkt i handen en gång i veckan. Och det är inte lätt att få jobb. Det är inte många som anställer en 15- eller 16-åring. De vet inte om att arbetsgivaren slipper betala sociala avgifter eller att de ändå inte behöver betala skatt, eftersom de tjänar så litet.

Det fackliga ungdomsarbetet innebär också att Elin Westerberg åker runt till gymnasieskolor och föreläser om facket för elever på handels-, frisör- och floristprogrammet. Ofta slutar det med att hon värvar en hel gymnasieklass som studerandemedlemmar i Handels.

– Det är tacksamt. De som går på gymnasiet är inställda på att de ska ut i arbetslivet och vill veta vilka rättigheter de har, berättar hon.

Då är det svårare att värva nya medlemmar genom uppsökerier på arbetsplatser. Där har folk ett jobb att sköta. Tiden blir begränsad och det är svårt att dra alla argument.

Så här i slutet på sommaren börjar hennes semester. Två lediga veckor.

– Då ska jag stå i valstugor.