Sommarplanerna diskuteras flitigt över fikaborden när sommarsemestern närmar sig.

Förväntningarna är höga på det som väntar, den långa härliga ledigheten brer ut sig framför en. Friheten väntar och härligt umgänge med vänner och familj. Kanske. Det kan likaväl vara så att man inte har någon att göra upp de där semesterplanerna med. Kanske har man inte ens någon att ringa.

– För många är det outhärdligt med långa ledigheter. Det är ingen slump att självmorden ökar inför sommaren, säger psykoterapeuten Allan Linnér.

Jobbet kan vara den enda platsen där man inte behöver konfronteras med ett liv som känns tomt.

– Även om arbetsrelationer kanske inte kan ersätta vänskapsrelationer så är det ändå relationer som man finns i, relationer där man tas i anspråk, säger Allan Linnér.

Forskningen pekar på de sociala nätverkens betydelse för vårt välmående, både psykiskt och psykiskt. När de försvinner kommer mindervärdeskänslor ofta som ett brev på posten. Ensamhet är ofta förknippat med en känsla av skam.

– Den kan kännas som en kommentar till hur pass värdefull man är som person. Det är oerhört svårt att känna så, att det inte handlar om ens handlingar, utan om ens värde som människa – att det är därför man är ensam, säger Allan Linnér.

Relationer med andra är viktiga också för att vi i dem lär oss något om vilka vi är.

– Någon gillar en och ser ens ansträngningar och goda vilja. Vi får reda på vad det är som är kul med oss och vad som behöver justeras, säger Allan Linnér.

Psykoterapeuten Egil Linge och journalisten Dan Josefsson skriver i boken Hemligheten – från ögonkast till varaktig relation att ”ensamhet är redan från det ögonblick vi föds det mest skrämmande som finns”. Boken handlar om våra anknytningsmönster från barndomen och hur de sedan styr hur vi inleder och skapar kärleksrelationer.

Journalisten och författaren Bodil Sjöström fokuserar i en annan bok, Relationskoden, på vänskaprelationer och vad det är som gör att vissa människor blir våra vänner.

Hon beskriver hur viktigt det är för henne att få känna sig betydelsefull för en vän som hon känt sedan han var nyfödd. När hans mamma en dag lät henne passa den lilla babyn medan hon själv gjorde några ärenden tvingades hon ta honom mellan tre tunnelbanestationer.

”Jag var förbannad på Fredriks mamma som var så oansvarig och lämnade sitt barn bara så där. Men jag vet att det var då det hela började, det var då jag för första gången fick bli en vuxen vän och det var från den dagen som Fredrik och jag började erövra världen.”

För den som inte känner sig betydelsefull för någon kan tillvaron lätt te sig tom.

Vad händer med oss om arbetskollegorna går på semester och vännerna inte längre finns där för att de har fullt upp med sitt? Kanske har man inte heller någon partner där hemma att diskutera tankarna med.

Hur väl man klarar ofrivillig ensamhet beror till stor del på vad som finns i ryggsäcken från barndomen. Den som har fått en stark självkänsla med sig ut i livet klarar sig bättre genom faser av ensamhet.

– Har man inte bra självkänsla så är det förstås svårare, säger Allan Linnér.

Han påminner om att ensamhet faktiskt kan leda till någonting positivt. Som ensam tvingas man mobilisera sina förmågor, ungefär på samma sätt som att barn behöver ha tråkigt ibland för att aktivera sin fantasi.

– Det finns personer som aldrig har varit ensamma. De flyttar hemifrån och går direkt in i en relation. Sedan om det spricker kan det bli förödande. Då vet de inte vilka de är, säger Allan Linnér.

Han tillägger att det inte endast är en tillgång – utan många gånger i livet direkt avgörande – att man kan trivas med sitt eget sällskap.

Diakonen Margareta Hallman i Sollentuna möter mycket ensamhet i sin yrkesroll. En vanlig kategori är invandrade svenskar som inte har byggt upp något socialt nätverk i Sverige. Andra är ensamma män och ensamstående föräldrar.

– Jag upplever att det är en ökad ensamhet just när det gäller att inte ha någon att dela bekymmer med. Och det gäller för alla åldrar, även långt ner i åldrarna, säger hon.

Nyligen var hon med och ordnade ett läger där ensamstående mammor i 30-årsåldern sammanfördes med 80-åriga, pigga damer.

– Det blev en sådan där hyperhärlig kontakt. Vi upptäckte att det fanns en enorm längtan efter att bara få höra andra generationer. Deltagarna tog varandras adresser och mejladresser. Det kändes som om det skulle bli en varaktig kontakt mellan dem.

Hur väl man tacklar sin ensamhet kan ha att göra med åldern. En stor ensamhetsstudie som gjordes 1985, och som upprepades 2008, omfattade nästan 2 000 svenskar. De var alla i åldrarna 20 till 90 år. Tvärt om mot vad Lars Tornstam, professor i sociologi, själv trodde så kände sig svenskarna faktiskt mindre ensamma i den senaste studien än i den första.

Men 30-åringarna tycks vara den åldersgrupp som känner sig mest ensamma.

– Kring den åldern ska man vara färdig med sin utbildning, ha ett bra jobb, ha bildat en parrelation och ett stort socialt nätverk. Att inte ha hunnit med allt det kan skapa en känsla av ensamhet, säger Lars Tornstam.

Studien visar att ju äldre vi blir desto mer tycks vi uppskatta ensamheten.

– Vi värdesätter andra saker, som den goda ensamheten. Men den pratar vi sällan om, säger Lars Tornstam.

Ordet ensamhet klingar negativt i det svenska språket. På engelska finns ordet solitude, som mer bär fram den positiva aspekten. Lars Tornstam har hittat på ett nytt ord som uttrycker samma sak på svenska: självsamhet.

– Kommer man norrifrån säger man ofta ”jag vill vara själv”. Med det menar man något positivt, något som måste till för att kunna vara kreativ och utvecklas.

Studien visar att de som beskriver sin barndom som besvärlig med svårigheter att hitta vänner och få kontakt med det motsatta könet har fortsatt att känna ensamhet också i vuxen ålder. Lars Tornstam tycker att det är hoppingivande på ett sätt.

– Om orsaken till ensamheten är något från barndomen finns det en möjlighet att komma tillrätta med den.

Men att gå i terapi är ju ett kostsamt sätt att ta reda på hur ens livssituation har uppstått och hur den kan förändras. Man kan själv försöka sig på att skapa mer gemenskap i sitt liv genom att söka sig till situationer där det finns människor med samma intressen som man själv.

Allan Linnér vill egentligen inte ge några quickfix-lösningar mot ensamhet, eftersom problemet är så komplext.

– Men om man bara förmår ta steget och ta sig till ett sammanhang där man får någon slags bra feedback på sin personlighet eller kompetens, då genererar det oftast bra cirklar, säger han.