”Ackumulation genom fråntagande” är ett av de slagord som den brittiske kulturgeografen och samhällstänkaren David Harvey lanserat.

Tanken kommer från Rosa Luxemburg och går ut på att kapitalismen för att kunna fortsätta växa hela tiden måste hitta nya områden att exploatera.

Först genom imperialism, numera genom att lägga beslag på de gemensamma tillgångarna – ett rofferi som enligt Marx tillhör historiens gryning men som i vår tid antagit formen av nyliberalism.

I den första bok av Harvey som kommit ut på svenska, Den globala kapitalismens rum, finns en lång och mycket upplysande genomgång av nittonhundratalets politiska historia, som på oslagbart sätt visar att nyliberalismen är en kallsinnig klasspolitik, ”ett misslyckat utopiskt projekt som nu utgör en förklädnad för det framgångsrika projektet att återupprätta ett klassherravälde”.

Boken är utgiven av det pigga förlaget Tankekraft och fint översatt av Maria Åsard.

Även om originalets slogan ”Accumulation by dispossession” gör sig bättre på en T-shirt än ”ackumulation genom fråntagande”.

Förutom den politiska historiken innehåller boken en uppsats om orättvisornas geografiska förankring samt en ganska oanvändbar utredning av begreppet ”rum” – man hade hellre läst nån av Harveys cinemaskopiska skildringar av artonhundratalets Paris.

Kultursidan får förhoppningsvis anledning att återkomma till dem framöver.

Tills vidare ett anslående citat ur Den globala kapitalismens rum:

”Vi har avskaffat vår rätt att skapa oss själva och gett kapitalet rätten att skapa oss genom att vi passivt accepterar eller tanklöst anammar omstruktureringar av vår vardag till följd av projekt som ligger i kapitalistklassens intressen.”