Den italienske inrikesministern Roberto Maroni skrev i fjol under ett dekret som tillåter medborgargarden att söka efter utlänningar utan uppehållstillstånd. En ny lag kriminaliserar de papperslösa och de kan tvingas betala böter för sitt ”brott” innan de utvisas.

Italiens jakt på invandrare kritiseras hårt av Argentinas dagstidningar. Över hälften av landets invånare har italienskt påbrå – miljontals fattiga italienare flyttade till Argentina i jakt på ett bättre liv kring förra sekelskiftet – och nu ska alltså argentinare i jakt på ett bättre liv i Italien kunna jagas av medborgargarden. Skamligt! dundrade chefredaktörerna i Buenos Aires.


Men det argentinska samhället är inte heller fritt från främlingsfientlighet. Det vet arbetskraftsinvandrarna från grannlandet Bolivia. De mer kortvuxna och mörkhyade bolivianerna diskrimineras ofta av de mer ljushyade och storväxta argentinarna.

Inte heller Bolivia slipper främlingsfientlighetens gift. För några månader sedan hotade medborgarkommittéerna i staden El Alto, tre timmar från gränsen till Peru, att köra ut de tiotusentals peruaner som har slagit sig ned i ”deras” stad. Med sitt hot ville kommittéerna tvinga Perus regering att lämna ut de bolivianska ministrar som flytt till Peru för att undvika korruptionsåtal.

I Bolivia har peruaner rykte om sig att vara tjuvar. Därför var många positiva till att driva peruanerna från deras hem med ursäkten att Perus regering skyddade korrupta politiker. Hotet verkställdes inte, men flera peruaner i El Alto trakasserades på gatorna.

Varken italienare, argentinare eller bolivianer föds främlingsfientliga. Det är snarare bristen på trygghet – arbete, sociala skyddsnät, sjukförsäkringar – som får människor att söka en syndabock. Det har våra inhemska sverigedemokrater gemensamt med sina ”meningsfränder” i Sydeuropa och Sydamerika.

För majoriteten av SD-väljarna är inte övertygade nazister. Många av dem skulle förmodligen rösta på ett arbetarparti om det satte välfärd och social trygghet överst på dagordningen.

Martin Garat