Med den pågående avtalsrörelsen nära nog i hamn har fokus genast flyttats till nästa avtalsrörelse. Men osäkerheten är stor om den inleds hösten 2011 eller vintern 2012.

Förklaringen är att tjänstemännen inom Unionen och Sveriges Ingenjörer träffat ett kortare avtal än LO-förbunden inom industrin och därför inleder nästa förhandlingsomgång.

– Tjänstemännen får stort inflytande också över nästa avtalsrörelse och normeringen av löneökningstakten, säger Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren.

När avtalsrörelsen 2010 utvärderades under ett samtal i Almedalen fanns en obesvarad fråga hängande som ett moln över samtalet – hur ska splittringen från avtalsrörelsen 2010 hanteras i fortsättningen?

Både medlingsinstitutets generaldirektör, Claes Stråth, Svenskt Näringslivs, Christer Ågren och LO:s avtalssekreterare Per Bardh var överens om att något nytt inträffat under vintern och vårens förhandlingar. Förutsättningarna inför nästa gång är därför förändrade.

Hur förändrade förblev dock oklart.

Men tron att den gångna avtalsrörelsen, som innebar att tjänstemännen tog taktpinnen och gjorde upp ensamma, var ett utslag av slump eller ett det ”bara blev så” avfärdades av Claes Stråth.

– Det finns tydliga tecken på att tjänstemännen inte snubblade i väg på egen hand på grund av ovana och lämnade LO-förbunden vid sidan om när de gjorde upp med Teknikarbetsgivarna och ytterligare några arbetsgivarmotparter. Det mesta talar för att det var ett medvetet val, menade han.

Om mönstret upprepas 2011 med enbart tjänstemännen vid taktpinnen och LO-förbunden i löneförhandlingar fyra till sex månader senare ökar risken för en svagare normering än tidigare.

– Vi är medvetna om betydelsen av en normering som omfattar fler parter inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn. Vi behöver därför direkt efter semestrarna inleda diskussioner om hur nästa omgång ska hanteras, kommenterade Christer Ågren.

Också Per Bardh såg problematiken och varnade för mer oro i lönebildningen om framtida lönenormering ska ske med hjälp av enbart tjänstemän. Att tjänstemän redan är i majoritet och svarar för nära två tredjedelar av industrins lönesumma ändrar ingenting, underströk han.

– En avgörande förutsättning för stabilitet i lönebildningen är att normeringen sker på ett sådant sätt att det så kallade märket accepteras av alla. Och då räcker det inte med enbart tjänstemän, varnade han.

Att årets nästan avslutade lönerörelse landat väl hos arbetsgivarna råder det ingen som helst tvekan om. Christer Ågren var nöjd med den kostnadsökning som parterna förhandlat fram.

– För i år handlar det om kostnadsökningar för företagen runt 0,5 – 0,6 procent och det är i paritet med utvecklingen i vår omvärld, konstaterade han.

Från LO:s sida beskrivs löneutfallet delvis annorlunda. Hela avtalsperiodens löneökningar läggs samman och ett genomsnitt för perioden räknas fram. Då blir den genomsnittliga årslöneökningen mellan 1,7 och 1,8 procent.

Skillnaderna i periodisering av löneökningrna är emellertid dramatiska mellan olika branscher. I flera avtal inom industrin är löneökningarna baktunga. Det innebär att merparten av löneökningarna kommer först nästa år. Andra branscher har lagt ut betydligt mer av periodens löneökningar redan i år.