Semestern en tydlig klassmarkör

Skillnaderna ökar mellan arbetarnas och tjänstemännens semestervanor. En vanlig tjänstemannafamilj spenderar nästan dubbelt så mycket pengar på ledigheten.

Knappt 11 000 kronor – så mycket lägger den genomsnittliga LO-familjen på semesterresor, hotell och fritidshus under ett år. Olika tjänstemannagrupper använder från 16 000 kronor och uppåt på samma saker. Det visar LO-Tidningens genomgång av Statistiska centralbyråns siffror över hushållens utgifter.

Om vi tittar tillbaka i tiden, så har arbetarna blivit rejält ifrånsprungna av tjänstemännen när det handlar om vad semestern får kosta. Sedan 1980-talet har tjänstemännens semesterutgifter ökat mer, både mätt i reda pengar och i procent.

– Klyftorna ökar i samhället. Semestrandet hänger mycket på vilka ekonomiska marginaler som finns i hushållet. Med goda marginaler går det att unna sig mer, medan mindre marginaler slår direkt på semestern, säger LO-utredaren Anna Fransson.

– Tryggheten i anställningen har också betydelse. Många som känner sig osäkra på sitt jobb vågar inte lägga ner mera pengar på semestern, fortsätter hon.

Anna Fransson hävdar att semestern är en mycket tydlig klassmarkör. Ju bättre ställt hushållet har det, desto mer pengar lägger det på ledigheten.

Även sett till andelen av hushållets samlade utgifter lägger tjänstemannahushåll mer på semestern. En familj med tjänstemän på mellannivå, en kategori som innefattar ingenjörer och sjuksköterskor, spenderar sex procent av hushållskassan på resor och fritidshus. Medan arbetarfamiljen bara pungar ut med fyra procent av sin inkomst.

Genomgången visar också att LO-familjernas semestrar är känsliga för svängningarna på arbetsmarknaden. Om inflationen tas med i beräkningen minskar arbetarnas utlägg för resande och fritidshus påtagligt under 90-talskrisen. Från 1988 till 1996 försvann 2 500 kronor från den genomsnittliga semesterkassan.

– Resandet fungerar som dragspelet i ekonomin. När inkomsterna går upp ökar resandet, medan det tenderar att minska när inkomsterna sjunker, säger Ylva Yngveson, chef på Institutet för privatekonomi vid Swedbank.

Uppgången på arbetsmarknaden under 1990-talets andra hälft avspeglas tydligt i LO-familjernas semesterkassor. Halverad arbetslöshet och ökad sysselsättning ledde till att arbetarnas genomsnittliga semesterutlägg nästan fördubblades på fyra år.

Medan den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden under de första åren efter millennieskiftet däremot fick arbetarhushållen att dra in på semestern igen. Ett tapp som inte ens den blomstrande högkonjunkturen 2007 och 2008 helt har kunnat råda bot på.

Och finanskrisen talar för att LO-familjerna inte lär nå upp till den tidigare semesterstandarden i år heller. Genomgående för hela perioden är nämligen att ekonomiska nedgångar gör större avtryck i arbetarnas semesterkassor än i tjänstemännens.