De flesta svenska riksdagsval brukar vara ytterst jämna. Ofta skiljer bara något hundratusental röster mellan den segrande sidan och den förlorande.

Också höstens riksdagsval lär avgöras med små marginaler. Opinionsmätningarna pekar åt olika håll. De röd-gröna partierna kan glädja sig åt en liten övervikt i statistiska centralbyråns stora majmätning. Å andra sidan gav den senaste SIFO-mätningen den borgerliga alliansen ett litet försprång.

En sak är dock gemensam för alla opinionsmätningar och det är att socialdemokratin har tappat mark det senaste året. Det finns till och med en risk för att partiet gör ett sämre än val än 2006. Bland annat beroende på att socialdemokraterna enligt SCB har en ovanligt svag ställning bland LO-grupperna.

Nu finns all anledning att ta de flesta opinionsmätningar med en stor nypa salt. Att de politiska partierna är nervösa är en sak, men det är väljarna som avgör.

Många väljare är fortfarande osäkra och många kommer inte att ta ställning förrän i valrörelsens slutskede. Och denna avvaktande hållning är begriplig. Just nu duggar politiska utspel så tätt från partikanslierna att många inte orkar lyssna.

För arbetarrörelsen handlar valet om mobilisering. Å ena sidan måste man tydliggöra det egna alternativet, å andra sidan måste man visa vådorna av ett fortsatt borgerligt styre.

På borgerligt håll hoppas man vinna valet genom att gå fram i storstäderna. I den borgerliga pressen beskylls socialdemokraterna för att bara se till landets intressen men strunta i villkoren för väljarna i Stockholmsregionen,

Men att måla upp en sådan motsättning mellan Stockholm och övriga landet är i grunden falskt. Den som är sjuk eller arbetslös drabbas lika hårt av den borgerliga politiken var i landet han än bor.

Ja, i viss mening slår försämringarna av a-kassa och sjukpeng hårdare i storstäderna, eftersom hyror och andra levnadsomkostnader i regel är högre för dem som bor där. Bostadsbrist för ungdomar, tilltagande segregation i skolväsendet och försummad äldreomsorg är också problem som är särskilt allvarliga i storstäderna.

Moderaterna vill påskina att de står för en arbetslinje medan socialdemokraterna försvarar en bidragslinje. Vilket struntprat! Under alliansregeringen har arbetslösheten blivit flera procent högre än den behövt vara.

Det beror på, som socialdemokraterna framhållit, att alliansregeringen avvecklat arbetsmarknadspolitiken, underlåtit att göra nödvändiga investeringar i byggande och infrastruktur och stramat åt kommunernas ekonomi.

Ett annat stort problem är de borgerligas ogenomtänkta utförsäljning av offentlig egendom. Att i stor skala överlåta driften av skolor, sjukhus och apotek på privata riskkapitalbolag hotar verksamhetens kvalitet och utarmar den offentliga ekonomin.

Skiljelinjerna är tydliga. Socialdemokraterna vet att en gynnsam utveckling i landet och i storstäderna betingar varandra. Det är bara genom att växa tillsammans som vi skapar en bättre framtid för alla.