Könsroller

Foto: Pressens Bild/Ingvar Karmhed

Män jobbar här, kvinnor där.
— Yrkesvalen är alldeles för traditionella, säger studievägledaren Kim Falkenström.
— Frågan sopas under mattan, säger forskaren Johanna Kumlin.

På ett jämställdhetsområde har Sverige misslyckats rejält. Könssegregeringen på arbetsmarknaden är mycket stor, också i jämförelse med världens andra länder.

Sedan 1980-talet har förändringen mot en mer könsintegrerad arbetsmarknad varit blygsam (mer långsam än i USA).

Men vad spelar det för roll? Om kvinnor vill åt ett håll och män åt ett annat, kan vi inte låta det vara så?

Nej, anser LO, som strävar efter att bryta mönstret med könsuppdelade arbetsplatser.

– Det blir roligare att jobba på en arbetsplats med båda könen, det blir mer rättvist när man delar, det befruktar arbetet med mångfald, man får större förståelse för det som görs inom hela samhället, säger Sten Gellerstedt, utredare på LO.

Förutom argument som att valmöjligheterna för såväl anställda som arbetsgivare blir fler och att kompetens utnyttjas bättre, finns lönegapet.

Olika yrken är de facto största orsaken till att kvinnor och män tjänar olika (för arbetare i privata tjänstesektorn skilde det exempelvis 2 600 kronor i månaden förra året). Män och kvinnor har också ofta olika arbetsuppgifter på samma arbetsplats.

Enligt ett nyligen avslutat fall i Nämnden mot diskriminering (se LO-Tidningen den 4 juni/sök på lotidningen.se) får Holmen Paper ge olika lön till kvinnor och män med olika (men till synes likvärdiga) arbetsuppgifter med hänvisning till marknaden. Kvinnors arbetsuppgifter värderas lägre överlag: Då får också detta företag betala telefonister sämre än operatörer.

Moment 22, enligt DO.

– Det gillar inte vi. Vi vill ha lika lön för likvärdigt arbete, säger Sten Gellerstedt.

– Men att värdera jobb är otroligt svårt, det har vi nog gett upp. Den vägen är inte så framkomlig.

Mer blandade arbetsplatser skulle däremot kunna ge mer jämställda löner.

– Det sägs så, men vi har inte sett resultatet, säger han.

Att försöka bryta den könssegregerade arbetsmarknaden är absolut fackets roll, anser Sten Gellerstedt. Men det är ett mycket svårt område som handlar om att förändra värderingar.

– Könsperspektivet ska tas upp i alla sammanhang. Dels uppdelningen på arbetsmarknaden, dels könsmaktsordningen, det vill säga att kvinnan ofta har en underordnad position. Tyvärr ser vi att det faktiskt går bakåt.

Sten Gellerstedt säger att feminismen lever och att könsperspektivet är högt prioriterat inom facket, men blir ändå självkritisk med tanke på utvecklingen:

– Vi har väl inget nytt att komma med, säger han.

Kanske faller frågan mellan stolarna. Ansvaret är allas, men blir ingens.

Och det handlar om hela samhällets attityder, tror han.

När Diana Sjöström Schreiber inte ens fick söka ett jobb som styckmästarlärling (se LO-Tidningen förra veckan) eftersom hon var tjej slutade ärendet med förlikning.

– Det är tråkigt att det ser ut som det gör, säger ombudsmannen Mikael Löthén på Livs.

Fackets roll i att göra något åt den könsuppdelade arbetsmarknaden är framför allt att strida för en bättre arbetsmiljö för alla, anser han. Arbeten ska passa alla oavsett kön eller ålder, det är ett självklart grundkrav.

– Det är inte en attitydfråga, skulle jag vilja säga, säger Mikael Löthén och poängterar samtidigt att ansvaret för arbetsmiljön inte vilar på den fackliga organisationen.

På styckningen i Scan i Linköping gapskrattar en man åt frågan om hur könssammansättningen ser ut:

– Vi har en tjej här. Och jag tror att det kanske är en på natten.

Åke Rutegård, vd på branschorganisationen Kött- och charkföretagen säger att det är självklart att en tjej ska kunna bli styckare. Han håller med om att arbetsmiljön behöver förbättras, vilket är på gång i ett partsgemensamt projekt tillsammans med Kungliga Tekniska Högskolan. Men att det skulle bli så många fler kvinnor när projektet är slutfört om fyra år har han svårt att tro.

– Styckning kommer även i fortsättningen att vara ett ganska tungt och manuellt jobb.

Kött- och charkföretagen gör ingenting för att bryta könsuppdelningen.

– Folk måste få välja själva. De som trivs bättre i packningen, de tar såna jobb, säger Åke Rutegård.

En förklaring till att den svenska arbetsmarknaden är så uppdelad brukar vara den offentliga sektorns utbredning och att många kvinnor fick deltidsjobb där under mitten av förra seklet. Johanna Kumlin, forskare på Institutet för framtidsstudier i Stockholm, tror mer på den acceptans för mäns och kvinnors olika yrkesval som funnits och finns i Sverige. Mäns och kvinnors fria, individuella val och olika intressen ska inte storebror lägga sig i.

– Man väljer det man vill, har man tänkt, både politiker och samhället i stort. Men vi ser ju att det är ett problem i dag, rapporter skriker ut att könssegregeringen bidrar till olika lönenivåer.

– Politiker borde ställa sig frågan: Hur fria är vi när arbetsmarknaden ser ut som den gör? säger Johanna Kumlin.

– Och ett stort fokus måste sättas på vad arbetsgivarna gör, säger hon.

Rekrytering måste bli mer jämställd, liksom arbetsvillkoren.

– När kvinnor som valt mansdominerade yrken byter yrke går 60 procent över till kvinnodominerade yrken, säger hon.

För studievägledaren Kim Falkenström har genus och jämställdhet alltid varit en viktig fråga. Tillsammans med Maria Olsson skrev hon ett examensarbete om den könsuppdelade arbetsmarknaden 2007. Syftet var att inför sitt yrkesinträde se vad som kunde göras för att bryta könsmönster på arbetsmarknaden.

De kvinnor med traditionellt manliga arbeten och de män med traditionellt kvinnliga arbeten som de intervjuade var i stort sett nöjda med sina val.

Kvinnorna hade dock anammat strategier för att acklimatiseras. För kvinnorna hade lönen och yrkets status varit en fördel, för männen en nackdel. Kvinnornas kompetens hade i vissa fall ifrågasatts, männen hade fått höra att de hade ett feminint yrke och i ett fall ifrågasattes den sexuella läggningen.

Tre år senare är Kim studievägledare på ett gymnasium och en grundskola, där elevernas yrkesvalen är alldeles för traditionella. Killarna väljer fordon, industri, el, naturbruk. Tjejerna väljer samhälle, friskvård, frisör, barn- och fritid.

– Allt sker som på automatik, säger hon.

När hon själv valde till gymnasiet så ”fanns inte” vissa utbildningar bara för att hon var tjej, säger hon. Nu ser hon det som sin uppgift att eleverna åtminstone ska veta vad de väljer bort.

Säger: ”Ta ditt ansvar, bryt könssegregeringen!” gör hon inte.

– Nej, gud nej. Absolut inte!

Men hon försöker ifrågasätta, ställa mot väggen. Nysta i vad som ligger bakom valen, hur tvärsäkra eleverna än är.

Åt andra hållet går det inte att låtsas som att det inte finns någon som helst risk för problem om man väljer mot strömmen. En tjej som jättegärna ville välja fordon hade till exempel hört att många tjejer hoppar av.

– Vi satt och pratade om hur det kan vara. Det är klart att det är annorlunda att gå i en klass där det är 50-50 jämfört med 90-10.

De tjejer som vågar söka killdominerade program måste tas om hand om också. Och arbetsplatser behöver öppnas upp för båda könen.

– Där tror jag att det brister, säger hon.