ANALYS. I sina memoarer berättar Pelé om hur han spelade boll barfota på gatan.

Det myllrade av ungar så det blev tilltrasslade och täta situationer. Det gällde att reagera snabbt på både spelarnas och den hemmagjorda bollens oberäknelighet. Fotboll var lek och ett fantastiskt tidsfördriv.

Det väcker minnen från Farsta under min barndom. Vi var många och spelade på grus, asfalt eller närmsta gräsplätt. Tiden försvann och matcherna kunde pågå över dagar. När någons mamma ropade från ett avlägset köksfönster insåg vi plötsligt att det var mörkt och att vi knappt såg bollen.

Idag spelar ungarna i välorganiserade klubbar på välskötta planer.

Sjuåringar drillas taktiskt, de tränar ”rätt”, de lär sig ”rätt” teknik, de har fin utrustning och föräldrauppbackning. Att göra som tränaren säger och vinna matcher blir viktigast. Lekglädjen förvandlas till prestation.

För första gången spelas fotbolls-VM i ett senhöstligt Sydafrika, men utan Sverige. När landslaget sist deltog i Tyskland 2006 visade man upp en generande brist på mod och spontanitet. Till och med kämpaglöden var borta i kvartsfinalen mot värdnationen.

Vad som fattades var det som Pelé lekte sig till på mammas gata: bollkontroll, högt passningstempo, modet att ta till oväntade lösningar. I detta – att göra det svårt för sig och sedan försöka finna en väg ut – ligger fotbollens lycka och skönhet.

Men Lagerbäcks spelidé fick inte spelarna att känna glädje och våga. Efteråt fick han ta emot (nyliberalt) skäll på sport- och ledarsidor: tråkig, maskinmässig sossefotboll, kvävda individualister, för mycket grupptrygghet.

Det krampaktiga spelet speglade och bekräftade borgarnas syn på tillståndet i nationen. Fotboll och politik hör i allra högsta grad ihop. Inte undra på att alliansen vann valet den hösten.

I Sydafrika finns hela sex afrikanska lag. Ghana, Algeriet, Kamerun, Sydafrika, Nigeria och Elfenbenskusten, länder där fotboll fortfarande är fattigmanslek och dröm om ett bättre liv.

Afrikanska lag är inte så taktiskt skolade, men de spelar med glädje. Jag minns hur Ghana i förra VM:s bästa match spelade med en för hög backlinje mot Brasilien, för att kunna ge järnet och föra matchen, istället för att backa hem på försvar.

Det ansågs dumt och otaktiskt men ghananerna spelade på toppen av sin förmåga och sprakande fotbollsmagi uppstod. Det blev förlust till slut – men med fotbollssjälen i behåll.

Nigeria och Elfenbenskusten har anlitat svenska coacher, Lars Lagerbäck och Sven-Göran Eriksson. Det blir en intressant fotbollskulturkrock.

Svenska landslag har ju sedan Lars-Tommys dagar uttryckt folkrörelsevärderingar som passat illa i samtiden. Den nyliberala opinionen har i decennier hamrat in: Satsa på dig själv och skit i andra.

Tvärt emot de värderingar som landslaget visat upp: kollektivet är kung. I Lagerbäcks solidariska vision får alla spelarnas kvaliteter en chans att blomma ut.

Varje spelare har sin uppgift och alla är lika mycket värda. Svennis har gjort tränarkarriär på en socialistisk workingclass-moral, där han svetsat samman lag genom att få bortskämda klasspelare att jobba för varandra.

Nigeria och Elfenbenskusten är struliga länder med religiösa och sociala konflikter som avspeglas i spelartruppen. En viktig del av coachningen blir att få den att dra åt samma håll.

Ska Lagerbäck kunna göra Nigeria till ett disciplinerat kollektiv och tygla en alltför ohämmad afrikansk spelstil där lekglädje är lika viktigt som resultat?

Kommer Svennis att överse med exceptionella spelares divalater och motivera andra att bädda för framgången genom att göra grovjobbet i det tysta?

Petas bångstyriga egon som inte vill passa in i grupptänket?

Hursomhelst lär båda lagen behöva nordeuropeisk laganda för att nå finalen. Frågan är om det blir med det som i Brasilien kallas o jogo bonito, det vackra spelet från gatan? Vilka värderingar kommer Nigerias och Elfenbenskustens spel att visa upp inför världen? Kanske att fotboll inte bara handlar om att vinna matchen, utan glädjen när alla spelar för varandra.

Tips: Missa inte Nigerias och Elfenbenskustens gruppspelsmatcher mot Argentina respektive Brasilien. Det kan bli VM:s höjdpunkter.

Tony Samuelsson