2011 sänks en pension på 12.000 kronor med ytterligare 500 kronor. Det är ett tydligt tecken på att pensionssystemet inte mår bra, och det lär blir svårt för politikerna att kompensera för ett alltmer urholkat pensionssystem.

Vad är då felet? Jo, en orimlig tanke som närdes hos politikerna när det gamla ATP-systemet kastades ut till förmån för dagens system.

Pensionerna skulle mer följa konjunkturen. AP-fonderna blev mer aktiva på börsen och den enskilda fick själv placera en del pensionspengar.

Systemet innebar också att 250 miljarder kronor i gamla AP-fondspengar fördes över till statens budget i stället för att betalas ut i pensioner.

Dessutom bands avsättningen till pensionerna till 18,5 procent av lönesumman. Eftersom framtidens pensionärer skulle bli många fler blev därmed den ekonomiska basen för att täcka utbetalningarna allt mindre.

”Ny ekonomi”
Redan från början var alltså systemet mycket bräckligt, men det ansågs inte vara något problem.

Svagheterna i systemet skulle nämligen kompenseras av en snabb och ständig tillväxt.

Det här kan låta idiotiskt, alla vet väl att en högkonjunktur följer på en lågkonjunktur och vice versa.

Men för tio år sedan då det nya pensionssystemet sjösattes, när 90-talskrisen var överstånden och vi med full kraft kastade oss in i IT-bubblan, då närdes en ny tanke.

Många politiker och även en del ekonomer ansåg faktiskt att ekonomin hade växlat upp till ett permanent högre tempo och det talades allvarligt om en ”ny ekonomi” och ett ”paradigmskifte”.

Dock sänks nu pensionerna två år i rad för att konjunkturen går för dåligt och nästa stora sänkning kommer 2011, då finanskrisens effekter slår igenom fullt ut.

Mycket att kompensera
Enligt KG Scherman, generaldirektör på Riksförsäkringsverket 1981till 1996, kommer en pension som år 2009 var 12 000 kronor först 2014 att vara tillbaka på samma summa.

Detta medan en lön på 12.000 kronor ökar med 2.000 kronor.

Det blir mycket att kompensera för politikerna.

De individuella PPM-fonderna har därutöver varit ett totalfiasko. Efter tio års sparande kan många konstatera att de skulle ha tjänat mer på att lägga pengarna i byrålådan.

På sikt lär alltfler bli varse att dagens tombolainspirerade pensionssystem främst drabbar dem med låga inkomster, LO:s medlemmar. De övriga kompenserar sig med egna avsättningar.

Så striden om pensionerna har vi troligen bara sett början på.