Hon kämpade för övertidsersättning till alla. Men förlorade sitt eget jobb och tvingades lämna Sverige. Nu berättar Jenny Wrangborg om restaurangarbetarnas kamp i en diktsamling.

Länge har hon skrivit i olika medier, och uppträtt med bandet Stormen som tonsatt hennes dikter. Men sedan Kallskänken kommit ut är hon än mer engagerad.

Hon skriver om facklig kamp och ger en påträngande insikt om vad sju års arbete som kallskänka har inneburit.

de säger det lågt, nästan viskande
och vi prövar orden som de aldrig blivit uttalade förut
gömmer kollektivavtalet under följesedlarna
när någon plötsligt ropar från serveringen
det är Sverige 1918
det är Sverige 2010
inga segrar är ännu vunna

– Man måste organisera sig, säger hon.

Köket är smyckat med anslag, men inte av henne. Hon bor inneboende och har bara bidragit med en affisch, den om hennes bok.

– På det första kaféet på Avenyn i Göteborg blev jag vald till skyddsombud, men det var en hemsk arbetsplats, och obekväma arbetare fick alltid dåliga scheman, säger hon.

– Där sa jag faktiskt upp mig själv, men efter det kunde jag knappt få något annat jobb. Alla ringde ju till min förra arbetsgivare – och det var tydligt att hon varnade för mig.

Till slut fick hon anställning i ett storkök på Chalmers. Men det fackliga engagemanget levde vidare.

i tvågradig kyla
bland äggkartonger och tomatlådor
kom vi överens om att inte jobba
ifall vi inte fick ut vår
övertidsersättning

– Trots kollektivavtal fick vi inte ut det vi hade rätt till, så efter en tid enades vi om att vi inte skulle jobba på konferenser på kvällen om vi inte fick rätt betalt.

– Men efter det fick jag höra att jag ”spred en dålig stämning” och inte kunde förvänta mig jobb nästa säsong. Det var naturligtvis för mitt fackliga engagemang, även om min chef inte sa det rakt ut.

– Och jag fick sparken, men vi fick ändå ut vår övertidsersättning. Så det gav resultat!

Manifestation
Arbetskamraterna försökte hjälpa henne. De gick in till chefen och ifrågasatte beslutet. Det ledde inte till någon förändring, men manifestationen har satt spår.

– Det var skönt när alla tågade in. Det är nog det finaste någon har gjort för mig.

Varför så fackligt engagerad? Har det funnits med sedan uppväxten?

– Nej, det har kommit genom egna erfarenheter, och jag var inte fackligt ansluten på jobben direkt efter gymnasiet.

Hennes mamma utbildade sig från lågstadielärare till det mer osäkra yrket som psykolog. Fadern blev arbetslös på 1990-talet och lyckades inte få något nytt jobb.

– Så jag kan nog säga att min familj har gjort en klassresa, men nedåt. Mitt föräldrahem hade massor av böcker, men inga pengar.

Där hemma hade hon läst diktantologin Kärlek och uppror, och hon började själv formulera sin vardag i strofer.

ni hör oss kanske inte än
ni kanske inte ser oss
men vi är här
och vi förbereder oss på att ta över

De sista stroferna i diktsamlingen låter ändå väldigt positiva, nästan lite religiösa?

– Ha ha, någon sa att jag predikar! Men man kan inte vara negativ. Det är samma kamp som för hundra år sedan, och även om jag var mycket negativ när jag fick sluta i Göteborg har jobbet med boken fått mig att inse att det inte gällde mig personligen.

– Det här händer överallt och då hjälper det inte att skylla på andra utan i stället organisera på arbetsplatserna. Det är först då vi kan ställa verkliga krav.

Oönskad
Efter striden på storköket var det än svårare för Jenny Wrangborg att få jobb i Göteborg. Då lämnade hon Sverige.

med två packade väskor lämnar jag landet
medan arbetsplatserna tystnar bakom mig

Jo, så var det faktiskt. Varje platsansökan kom tillbaka och hon for i stället till sin bror som då bodde i Vancouver i Kanada. Där var det ingen som frågade efter svenska referenser och Jenny jobbade på en restaurang tills arbetstillståndet gick ut ett år senare.

Kallskänka framtidsjobbet
I dag jobbar hon deltid på ett kommunalt storkök i Stockholm och gör mat till två förskolor.

Hon springer ned till tunnelbanan för att fånga ett ex av tidningen City. En stor bild och en kort artikel berättar att hon har en poesiuppläsning på kvällen. Engagemangen blir fler.

Ändå är det yrket som kallskänka hon ser som sin framtid.

– När allt det här runt boken har lagt sig vill jag jobba någonstans där jag kan utvecklas som kallskänka och lära mig nya tekniker, säger hon.

Är det ett bra jobb?

– Absolut, och jag vill jobba med det så länge jag kan, alltså så länge kroppen håller.

FAKTA / Jenny Wrangborg
Ålder: 25 år.
Bor: Inneboende i en tvåa i en Stockholmsförort.
Favoritpoet: Stig Sjödin. ”Han skrev om stålverket i Sandviken, men jag känner igen väldigt mycket.”
Familj: Mamma och pappa och tre syskon.
Senast sedda film: The Road. ”Jag har en förkärlek för världens undergång, men boken var nog bättre.”
Intressen: Fotboll. ”Jag spelade jämt mellan 5 och 16 år. Nu har jag börjat med fotboll igen, liksom innebandy. Det är bra att röra på sig.”