Det finns många internationella studier som jämför gini-koefficienten i olika länder, det vill säga graden av ojämlikhet.

Resultaten av studierna måste tas med en viss nypa salt. I flera länder är det statistiska underlaget bristfälligt, vilket också gör jämförelser vanskliga. Trots denna reservation finns starka belägg för vissa slutsatser.

Klyftorna ökar
Den som sätter strålkastaren på fördelningen i Sverige upptäcker att de materiella klyftorna mellan medborgare successivt har ökat.

Gini-koefficienten var som lägst i Sverige 1980. Då var Sverige som mest jämlikt. Klyftorna ökade sedan mycket svagt under 1980-talet för att skjuta fart under början av 1990-talet, vilket resulterade i en högre gini-koefficient.

Sämst ställda får det sämre
Det finns flera orsaker till den tilltagande ojämlikheten i Sverige. En är de ökande inkomstklyftorna, men den viktigaste förklaringen är att fler medborgare är arbetslösa.

Under den nuvarande borgerliga regeringsperioden har klyftorna ökat särskilt dramatiskt. Till det finns två skäl; ökad arbetslöshet och försämringar av A-kassa och socialförsäkringar. De sämst ställda har fått det ännu sämre. Då stiger gini-koefficienten direkt.

Ändå bland de mest jämlika
Det goda med Sverige är att gini-koefficienten internationellt sett fortfarande är mycket låg, Sverige är fortfarande ett av världens mest jämlika länder.

Läs också: Grundkurs i jämlikhet (1) ”Ett mått på graden av ojämlikhet”.
Läs också: Grundkurs i jämlikhet (2) ”En bild av ojämlikheten”.
 Läs också: Grundkurs i jämlikhet (4) ”En internationell utblick”.


Mats Wingborg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn