Ombuden på både Vänsterpartiets och Miljöpartiets kongresser drev förra veckan mot sina partiledningars inrådan igenom att deras partier i sina valprogram ska kräva en kraftig arbetstidsförkortning; det handlade om införande av sextimmarsdag respektive 35 timmars arbetsvecka.

Det hela ska väl ses som en föga förpliktigande framtidsvision. Inte ens de mest blåögda ombuden kan gärna tro att omfattande och lagstiftade arbetstidsförkortningar är möjliga under nästa mandatperiod.

I en tid då flera hundratusen personer arbetar påtvingad deltid, alltså mindre än vad de vill, är ett större problem hur fler ska få jobba fler timmar, inte hur alla ska få jobba färre timmar.

Svår avvägning
Vad vänsterpartister och miljöpartister alltid bortser ifrån är att alla arbetstidsförkortningar betalas ur löneutrymmet.

Fackliga förhandlare kan inte göra det så enkelt för sig. De vet att önskemålet om mer fritid alltid måste vägas mot önskemålet om högre lön. Det är en avvägning som görs i varje avtalsrörelse, och något stort medlemsmissnöje med hur den hittills gjorts verkar inte finnas.

Generella och alla omfattande arbetstidsförkortningar är extra problematiska, inte minst i den offentliga sektorn.

Sex timmar arbetsdag skulle i offentlig sektor innebära ett bortfall av arbetade timmar om 25 procent. I praktiken skulle vi behöva höja skatterna nästan lika mycket om vi vill hålla uppe antalet arbetade timmar i vård, omsorg och skola på samma nivå som tidigare. Och det vill vi väl?

Fler obekväma arbetstider
Vi kan ju inte gärna rationalisera bort en fjärdedel av personalen för att klara av att betala arbetstidsförkortningen, eller tror möjligen Vänsterpartiet och Miljöpartiet det?

Veckoarbetstiden för heltidsanställda är inom de flesta avtalsområden 38 till 39 timmar. Ofta har tjänstemän något kortare arbetstid än arbetare. De har också i regel betydligt bekvämare arbetstider. Nio till femjobb förekommer främst för tjänstemän.

Tvärtemot vad många tror har under det senaste årtiondet antalet anställda med obekväma eller oregelbundna arbetstider ökat, allra mest inom LO-yrken. Inom handeln, hotell och restaurang, vård och omsorg och transporter arbetar allt fler kvällar, helger, nätter eller har delade scheman.

Många av dessa jobb på obekväma arbetstider är dessutom deltidsjobb därför att arbetsgivaren anpassat bemanningen till tillfälliga arbetstoppar under dygnet.

Rätt fråga
Den viktigaste framtida arbetstidsfrågan är inte en förkortad veckoarbetstid överlag. Det skulle tvinga löntagarna till att avstå en större del av löneutrymmet än de flesta är villiga att göra.

Däremot finns det goda skäl att fundera över hur vi ska hantera problemet med att allt fler tvingas arbeta på obekväma och oregelbundna arbetstider som sliter på hälsan och möjligheterna till umgänge med familj och vänner. Det handlar om makten över arbetstidens förläggning och hur nödvändigt skift- och kvällsarbete ska kompenseras.

Det är den frågan som borde stå i centrum för debatten i stället för stora, allmänna arbetstidsförkortningar som ändå inte är möjliga att genomföra.