ESSÄ. Ibland vänds anad insikt till förståelse. Så har jag upplevt boken Maqiao av Han Shaogong.

Förutom att vara en personlig berättelse om hur han som ung språkstudent hamnade i en avlägsen kinesisk by under kulturrevolutionen är det ett lexikon över dialekten talad i Maqiao.

Språk och erfarenhet
Han Shaogong som talar det officiella kinesiska språket mandarin möter i Maqiao det som först verkar vara en inskränkt dialekt, men är ett språk som uttrycker människornas liv och kollektiva erfarenheter.

Romanen är upplagd som ett lexikon, eller ordbok. För varje ord redovisas de kinesiska tecknen, uttal och betydelse jämförs med det officiella, sedan följer en förklaring som för vart ord blir till en liten novell för att beskriva just det ordets användning och historia.

Boken kräver långsam läsning, det är en annorlunda värld som stiger fram ur ordförklaringarna. Och det väcker en mängd funderingar.

Luckor i ordförrådet
Själv föddes jag rakt in i en dialekt som växt fram i byarna mellan bergen i Ångermanland.

Länge bodde jag långt från det språket, levde i den helt svenska verkligheten. Den så kallade rikssvenskan var mitt talade och tänkta språk. Men så började jag skriva och upptäckte luckor i mitt ordförråd.

Det som enkelt och precist kunde sägas på dialekt gick inte att skriva på svenska. Det fanns inte nyanser och synonymer tillräckligt.

Till exempel när man ramlar ”åtabak” i Ångermanland är det inte bara baklänges, utan handlöst på ändan, pladask. Ordet innehåller hela fallet och plasket, motsvarigheten saknas i rikssvenskan.

Inte ens grammatiken var densamma! På ångermanländska kan jag måsta göra något. Det är då absolut tvingande, går inte att undkomma. Men hur skulle jag skriva det på svenska? Ingen redaktör godtog min formulering.

Samma ord – olika förståelse
Han Shaogong pratar i romanen om den kinesiska regeringens strävan att få hela Kina att tala mandarin. Men delvis görs detta redan idag, det är bara det att orden laddas med betydelse utifrån i vilket sammanhang de uttalas och sägs.

Tillvaron är inte densamma för en bonde i Maqiao som för en fiskare på Hainan eller en byråkrat i Beijing. Därför fyller de tre olika individerna samma ord med olik förståelse.

Medan hainanfiskaren har en uppsjö av ord för allt som har med fisk, fiske och tillagning av detsamma kallas allt som smakar gott "sött" i Maqiao.

Socker är "sött" men fisk och kött är också ”sött”, kokt ris, chilipeppar och bittermelon sägs också vara ”sött”. Han Shaogong tror att orsaken till detta är fattigdomen, frånvaron av smaker och läckerheter.

Språket avslöjade en lucka i kunskapen hos maqiaoborna, på samma sätt som vi i Europa inte kan skilja en thailändare från en kines, från en vietnames.

En samisk parallell
Ett annat exempel på hur språket avslöjar levnadsvillkoren är Yngve Ryds böcker om vokabulären hos samer i Jokkmokks kommun. Ryd har t.ex. skrivit en hel bok kring kunskapen om snö!

Det är inte bara ymnigt och vitt, inte bara kramsnö och klabbsnö.

Snöns utseende hjälper samerna att leda renarna till rätt ställe för att hitta mat. För att kunna prata med varandra i arbetet har språket förfinats och nyanserats, specifika egenskaper hos snön har namngivits så att livet ska kunna fortgå.

Forskning i hur folk lever
Det arbete Ryd lagt ned på sina böcker Timmerhuggarens bok, Eld och Snö är sociologisk och lingvistisk forskning. Det lär oss om människors liv precis som museer kan visa hur människor i gångna tider levde genom att visa och förklara redskap och sedvänjor.

Ivar Lo-Johanssons devis om att ”varje roman finner sitt språk” kan förstås i det ljuset. Om berättelsen handlar om människor, om den handlar om liv, då måste den skrivas på ett språk som består av levande ord, använda av människor i en miljö.

Kanhända är det därför vissa miljöer blivit så lite omskrivna: människorna har inte haft ett språk som kunnat sättas på pränt på ett för eliten i Stockholm förståeligt sätt.

När det lokala och för ändamålen anpassade översatts till rikssvenska har miljön och människorna sjunkit undan, de har satts i skuggan av överhetens språk precis som i verkligheten. Och ingen har tyckt det varit konstigt.

 

Bok: Maqiao.

Författare: Han Shaogong.

Översättare: Anna Gustafsson Chen.

Förlag: Bonniers.

Maria Hamberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn