– Jag har svårt att förstå logiken i att Teknikföretagen sa upp avtalet. Vi har förstås pratat med dem men deras beslut ligger fast, säger Bengt Huldt, vd för Stål- och metallarbetsgivarna.

– Men Teknikföretagen är en av elva arbetsgivare som skrivit på. Och vi tio som är kvar har inga planer på att säga upp det. Nu får det bli en diskussion med våra fackliga motparter om det går att bibehålla industriavtalet.

Marie S Arwidson, vd för Skogsindustrierna, säger även hon att det inte finns några planer på att säga upp avtalet:

– Industriavtalet är inte dött. Nu ska vi analysera och utvärdera – med ambitionen att gå vidare inom avtalets ram.

Hur facken ställer sig till inviten om samtal om en fortsättning på industriavtalet återstår att se:

– Vi har just varit ute i strejk och fått ett avtal. Nu ska vi ta det lugnt och se vad som händer. Det är ju fortfarande sex månader kvar av industriavtalet som löper ut i oktober. Teknikföretagen har ju inte sagt något om hur de vill att förhandlingarna ska gå till i stället, säger Matts Jutterström, avtalssekreterare på Pappers.

Kritiserad norm
Industriavtalet slöts mellan fack och arbetsgivare 1997. Syftet var att undvika den huggsexa som präglade avtalsrörelserna under 1980-talet. Industriavtalet skulle fungera som lönebildande norm.

Men avtalet har fått kritik – inte minst av Teknikföretagen – som anser att dess lönebildande norm saboterats då LO-förbunden krävde att lågavlönade och kvinnodominerande sektorer ska ha mer i löneökningar än industrin.

– I allt mindre utsträckning har lönebildningen skett utifrån industrins intresse. Inhemsk skyddad verksamhet har fått allt större betydelse, förklarade Anders Narvinge, vd för Teknikföretagen och betecknade agerandet som ett grundskott mot avtalet.

Att Teknikföretagen i slutet av förra veckan sa upp avtalet – som löper fram till 31 oktober – kom som en fullständig överraskning för facket.

– Det vanliga är att man begär förhandlingar först och att man säger upp avtalet om det inte fungerar. Teknikföretagen har gjort tvärt om, sa Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, till LO-Tidningen.

– Avsikten med industriavtalet skulle vara lönenormerande. Men så fungerade det ju inte. Så visst finns det anledning att diskutera hur det ska förändras, säger Matts Jutterström på Pappers.

Stor spelare
Teknikföretagen är den klart dominerande aktören inom industrin. Deras medlemsföretag har ungefär hälften av de anställda som berörs av industriavtalet.

– De är en stor spelare. Är de inte med försvagas förstås arbetsgivarna. Nu måste de väl hitta en egen ordning för hur förhandlingarna ska gå till framöver, säger Bengt Huldt på Stål- och metall.

Den 17 juni träffas representanter för arbetsgivare och arbetstagare i den så kallade Industrikommittén som inrättades för att ”följa och främja tillämpningen av industriavtalet”. Eftersom avtalet löper fram till oktober kommer förstås Teknikföretagen att vara med.

FAKTA / De är fortfarande med
Sex fackförbund har undertecknat industriavtalet med arbetsgivarna i industrin: GS, IF Metall, Livs, Pappers, Sveriges Ingenjörer samt Unionen.
Teknikföretagen har sagt upp avtalet. De övriga tio arbetsgivarorganisationerna är: Byggnadsämnesförbundet, Gruvornas arbetsgivareförbund, Industri- och kemigruppen, Livsmedelsföretagen, Skogs- och lantarbetsgivareförbundet, Skogsindustrierna, Stål- och metallarbetsgivareförbundet, Svemek, Teko samt Trä- och möbelindustriförbundet.