Foto: JOHAN ENGMAN / SCANPIX  
   

ANALYS. Albumet Ta det tillbaka! var ett valmanifest och nu är Mikael Wiehe ute på en sjungande valturné.

Och vilken mästerligt iscensatt valkampanj! Aldrig förr har Wiehe intervjuats så mycket i press, radio och teve.

 

Som den politiker han blivit skrev han också en debattartikel på sidan 4 i Expressen.

Delade meningar
Vid skivutgivningen delade recensenterna upp sig i två läger: för och emot. Sångtexterna recenserades, det politiska budskapet och hur det framfördes.

De recensenter som delar Wiehes åsikt om alliansregeringen uppskattade skivan, de som inte gör det önskade att han istället gjort ett nytt kärleksalbum i stil med Sånger från en inställd skilsmässa. 

Populär hos alla
Mikael Wiehe har alltid varit en politisk sångpoet – ändå finns det få kampsånger i hans sångbok.

Wiehe brukar skildra samhället och politiken – som i ”Vem kan man lita på”, ”Keops pyramid” och ”Titanic” – med så poetiska symboler (Halta Lotta, pyramid och båt) att hans låtar på 70-talet blev populära också hos centerungdomar.

Grovt och vulgärt
Först nu, på det nya albumet, har Mikael Wiehe gjort  propagandistiska kampsånger. Direkta, grova och vulgära. Personangrepp på gränsen till skamgrepp.

Maud Olofsson är ”en svensk Margaret Thatcher med kul dialekt”, Göran Hägglund kan få problem med Sankte Pär för att han inte älskar bögar och flator ”som sin nästa” och Carl Bildt skulle kunna starta ”ett nytt Vietnamkrig” med sin vän, ”slaktare Kissinger” (allt i "Hej då, trevligt att träffas"). 

Vid det ilskna köksbordet
Grövst blir Wiehe när han sjunger om ”dom jävlarna” som ”köper upp och lägger ner” och ”bankdirektörer som snor åt sig vad de kan… stjäler och bedrar”.

Då vaknar ”vargen” i honom och han drömmer om att ”sätta upp en galge på Gustav Adolfs torg” (”Har banken ta’tt din villa”).

Som om Mikael ilsknat till hemma vid köksbordet och spottat ur sig några låtar med ord som fick komma som de kom och strunt i rimmen till återanvända melodier från Woody Guthrie och Wiehe själv. Men det tror jag inte alls.

Noga planerat
Jag tror sångerna var noga planerade, tog lång tid att formulera. Ordvalet är ju inte medelklassens, alltså Wiehes, utan publikens, det vill säga arga rödgröna väljares.

Det skulle låta som brukssånger, snabbt tillyxade av en agitator med viss poetisk ådra.

Wiehe ville använda arbetarrörelsens historia som en autentisk tyngd. Därför valde han att göra sånger i den politiska kamptraditionen.

Dags att välja sida
Liksom 30-talets amerikanska arbetarsång ”Which Side Are You On” och Peps ”Dags att välja sida nu” från 70-talsproggen handlar sångerna om att – ännu en gång – välja sida. Och det gör lyssnarna, det syns på nätet.

När en recensent skriver positivt om skivan eller en konsert så kommer genast kommentarer som skäller recensenten och Wiehe för ”kommunister” och vill ”skicka dem till Nordkorea”.

Allsång
Några brukar också skriva emot, stödja Wiehe och kritisera regeringen.

Wiehes sympatisörer fyller konserterna och sjunger allsång i albumets titelspår:

”Dom beröva’ oss allt som vi sparat ihop, a-kassa, sjukpenning, lön och pension, sen bjöd dom ut det till spekulation och nu ska vi ta det tillbaka…”

Lite trevande på premiären i Malmö men bara några konserter senare gick allsången mycket bättre.

Kampanjen börjar bra
Mikael Wiehe har redan lyckats med det som måste ha varit hans syfte – att dela upp Sverige, publiken och höstens väljare.

Han bör vara nöjd med sin kampanj för att avsätta alliansregeringen. Så här långt… 

 

Album: Ta det tillbaka.

Artist: Mikael Wiehe.

Bengt Eriksson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn