SAMTID. Berlin har mycket på sitt samvete.

Tillsammans med folk från hela världen strövar vi runt en skärmutställning, det tyska motståndet mot nazismen förevisas på en lervälling omgärdad av kravallstaket.

Inte bara ett anläggningsproblem
Bilderna visar religiösa damer och ärrade kommunistledare, starkast intryck gör ändå de 1.200 fångarna bland andra fackföreningsledare från lägret Esterwegen som internerades redan 1933.

Fortfarande välnärda och torrögda står de och anar ännu inte vidden av motståndets pris.

Under oss syns rester av Gestapos högkvarter som återupptäcktes runt 1970 men först i maj i år får dokumentationen en fast lokal. Orsaken till provisoriet ovanpå tortyrcellerna där människor lemlästats för att förråda de egna går inte enbart att skylla på markförhållandena.

Efter 35 år av opinionsyttringar
Det har dröjt 35 år att på allvar förevisa det tyska motståndet mot nazismen, det är tankeväckande och omöjligt att inte jämföra med det judiska museet i den spektakulära byggnaden längre bort där epitetet "tragik" guidar besökaren.

Låt oss påminna oss att re- som i revolution och reformism syftar på återkomst.

Om och om igen visar också idag det folkliga motståndet sin kraft, för utan åratal av opinionsyttringar som krävt en fast utställning hade synen på oppositionens roll under kriget reducerats till ofarlighet och försakelse.
 
Lena Kallenberg

Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn