Man kan bli strandsatt. Resor kan bli inställda. Vi borde nog räkna med det i stället för att bli så förvånansvärt förvånade när det inte går som på räls, oavsett färdsätt.

 

Ett bra ressällskap hjälper. Mark Twain visste vad han talade om. En man som skrivit böcker som En tripp kring gamla verlden och På måfå eller huruledes en tre månaders lusttripp kom att räcka i sju år, vet vad han talar om.

Reseskildringar var populära och han avskydde dem. Han ville berätta hur det verkligen var att resa.

I The Innocents Abroad (1869), en bok om oskuldsfulla amerikaner i Europa, upprörs han över att det är populärt att beundra Arno, ett vattendrag på bara några fots djup där några flatbottnade båtar flöt omkring.

”De tror faktiskt att det är en flod, här i Florens. De bättrar till och med på illusionen genom att bygga broar över den.” Han påpekar att det skulle gå utmärkt att vada i stället.

Och i Paris uppstår språksvårigheter: ”De tittar bara storögt på oss när vi talade franska med dem! Vi lyckades aldrig få de där idioterna att förstå sitt eget språk.”

Det är inte någon arrogant resenär som guidar runt i den gamla världen, tvärtom. Han summerar sina erfarenheter: ”Den kära läsaren kommer aldrig, aldrig att inse vilken utomordentlig skitstövel han är förrän han reser utomlands.”

Han föredrar båt eller flotte. ”Det är underbart att färdas på en flotte”, skrev han, ”med himlen där uppe, full av stjärnor. Vi brukade ligga på rygg och se upp på dem och diskutera om de var tillverkade eller om de bara blivit.”

Efter många överdrivna rykten om hans död, blev hans sorti för 100 år sedan helt enligt planerna.

”Jag kom till jorden med Haileys komet 1835. Den kommer tillbaka nästa år och jag räknar med att lämna tillsammans med den. Det kommer att bli mitt livs största besvikelse om jag inte får lämna med Haileys komet. Jag är säker på att Den allsmäktige säger: ’Här har jag två oberäkneliga vidunder; de kom tillsammans och de måste försvinna tillsammans.’”

Han slapp bli besviken. Samma dag som kometen vek av från Jorden, gjorde också Mark Twain det, den 21 april 1910.