Jobblösa – men inte hopplösa
Unga arbetslösa i Katrineholm: Christian Pettersson, Christoffer Törling, Adam Hedkvist, Emil Johansen, Christoffer Vall, Jonas Eriksson, Rickard Byström, Anneli Karlsson och Sandra Henriksson vill ut i arbetslivet. Polis, journalist, egen dataspelsbutik, automationstekniker och bartender är yrken som lockar. Först måste de bara skaffa gymnasiebetyg.
Jonas Eriksson, 20 år, har varit arbetslös sedan gymnasiet. Han hade ett jobb på gång förra sommaren, som vikarie för vikarien.
— Jag fick gå en utbildning för att arbeta som vårdare, men sedan blev det inget, säger han.
I ett klassrum på Åsa folkhögskola i Katrineholm trängs böcker, scheman och namnskyltar om utrymmet på borden. Stolsben gnisslar mot golvet, en väska öppnas och vid en bordsände pratas det redan om lunchen.
– Har du gourmetmat med i dag?
– Nej, jag ska hem och äta.
Läraren Susanne Holmgren står framme vid katedern. Hon ser sig om för att pejla av vilka som saknas. En kille kommer infarande och stänger dörren bakom sig. Eleverna riktar uppmärksamheten mot en annan Susanne som står bredvid matteläraren, Susanne Dahlgren från Arbetsförmedlingen.
Hon har kommit för att höra hur de trivs på den studieföreberedande kursen, som ska motivera dem till att börja någon utbildning till hösten.
– Jag känner mig mycket mer positiv och har fått ett socialt liv. Det finns folk här som saknar mig om jag är sjuk, säger Anneli Karlsson.
Gemensamt för alla härinne är att de är unga, mellan 20 och 24 år, saknar slutbetyg från gymnasiet och har varit arbetslösa i minst ett år. Några, som Rickard Byström, har jobbat tidigare. Han hoppade av fordonsprogrammet men fick ändå jobb på SKF. Han ”står på listan” och hoppas att få komma tillbaks som maskinoperatör. Annars funderar han på en yrkesutbildning till automationstekniker.
En annan är Christian Pettersson som gick ut IT-gymnasiet med ”massor av streck” och vill bli polis. Men först ska han söka sommarjobb på Kronfågel.
– En kompis har nästan hela sin släkt där. Men jag vet inte vad jag ska skriva i ansökan, säger han.
– Starta eget, det är väl jättesvårt? säger Christoffer Vall.
Han jobbade ett år i en dataspelsbutik i Kristianstad. Men flyttade tillbaka eftersom han saknade allt här hemma.
Ungdomarna i den här klassen är långt ifrån ensamma om att sakna arbete, de delar sin situation med 161 000 andra unga i Sverige. Det är tre gånger så många 15- till 24-åringar som är arbetslösa mot övriga åldrar.
Inne i biblioteket sitter Sandra Henriksson. Hon rör sina armar upp och ner för att visa hur hon en gång, när hon hade jobb, förklarade för en japan att inlagd sill är en fisk. De stora ringarna i öronen skramlar.
– Det var svårt att förklara vad ärtsoppa eller sill är för tyskar och japaner. Men det var ju ingen av de äldre som ville prata engelska så det fick bli jag.
Sedan hon slutade skolan har hon jobbat på olika restauranger och aldrig haft svårt att hitta arbete. Men när hon inte trivdes på sitt senaste jobb hemma i Köping, bestämde hon sig för att flytta till Katrineholm, där hennes syster redan bodde.
– Jag blir uttråkad om det inte händer något. Och ibland saknar jag gubbarna på Volvos lunchrestaurang, säger hon.
Unga i 20 till 24-årsåldern som har oavslutade gymnasiestudier drabbas särskilt hårt av arbetslöshet. I varje årskull som lämnar skolan saknar en fjärdedel slutbetyg fyra år efter skolstarten.
Sandra Henriksson är 24 år och som hon själv säger, äldst i gruppen. Hon gillar att plugga igen eftersom hon kommer upp på morgonen. När hon gick hemma vände hon snabbt på dygnet och blev deprimerad.
– Att vara hemma själv hela dagarna när alla andra jobbar. Att aldrig ha råd med saker. Man känner sig instängd och värdelös, säger hon.
Ungdomarna här är inskrivna i Arbetsförmedlingens jobbgaranti och får 2 800 kronor i månaden. Det är under existensminimum och flera i klassen har försörjningsstöd från socialen för att klara sig.
Bredvid Sandra Henriksson sitter klassens yngste, Jonas Eriksson. Han är 20 år och har varit arbetslös sedan gymnasiet. Han har haft praktik på Sörmlands grafiska och tycker att kursen är ett steg i rätt riktning. I hans kompisgäng är det ungefär hälften som har jobb och hälften som är arbetslösa.
– I Norrköping finns större utbud. Kanske skulle jag kunna jobba i butik, där syns man mer. Jag vill inte vara instängd i en fabrik i alla fall. Det är så grått. Man försvinner, säger han.
Sandra Henriksson håller med honom. Det är inte de stora pengarna som lockar. Viktigast är att träffa andra människor och att man kommer att trivas med jobbet ett par år framåt.
– Jag gillar inte att sitta här och plugga matte. Men när jag står i kassan har jag aldrig svårt för att räkna. Det är så roligt att stå där, för jag träffar folk hela tiden, säger hon.
Det har blivit dags för lunch. Och Susanne Dahlgren står ensam kvar i klassrummet och skriver på tavlan, att hon tyvärr inte hann prata med alla, men att de som vill kan ringa eller mejla. Hon kommer tillbaks en gång till, innan kursen slutar i april.
Hon måste tillbaka till Arbetsförmedlingen, för i dag är det drop-in och då kommer mellan 20 och 30 ungdomar för att prata om hur det går med jobbsökandet. Men för ungdomar som saknar gymnasiekompetens är valmöjligheterna små, eftersom utbildning oftast ger den mest varaktiga lösningen mot arbete. Störst chans har man som timvikarie inom vården eller restaurangbiträde på McDonalds. Kronfågel anställer också många ungdomar.
– Ofta är det kortare jobb och sedan är man tillbaks på ruta ett. Den krassa verkligheten är att här går 14 personer. Och på Arbetsförmedlingen finns över 500 inskrivna, säger hon innan hon skyndar ut till sin bil.
I Katrineholm är 220 personer helt arbetslösa. Och 352 finns inskrivna i olika program, som jobbgarantin. Ett hundratal har deltidsjobb eller tillfälliga anställningar.
En timme senare kommer Rickard Byström och Anneli Karlsson gående från parkeringen. De har varit hemma och ätit. På väg in passerar de rökrutan och en skylt: ”Åsa folkhögskola – skolan där vuxna växer.”
Inne i foajén häckar ett gäng och deras skratt överröstar bestick som slår mot porslinstallrikar. Till höger kan man se in i matsalen, vars väggar är av glas. Där sitter ännu några sena lunchätare och fyller på energiförrådet . I korridoren som leder in till lektionssalarna får man tränga sig förbi ett bokbord. Där kan den lässugne norpa åt sig en Agatha Christie deckare.
I datasalen Bredbandet har eftermiddagens lektioner börjat.
– Ung i Katrineholm, är ni inne där någon gång? frågar läraren Martin Olsson.
Alla skakar på huvudet.
– Det borde ni vara, för där har vi samlat allt som händer för ungdomar och som ni kan delta i, fortsätter han och visar hur man kan söka information inne på sidan.
Datorernas surrande ljud överröstas av frågor och småprat.
– Vad är det här: Snabba stålar kan sökas?
– En bra grej från kulturförvaltningen, svarar Martin Olsson.
– Men jag har inget kulturprojekt. Mitt projekt är att överleva i dagens samhälle.
– Du borde ställa högre krav, man ska väl leva också!
FAKTA / Ungdomsarbetslöshet i EU 2009 (%)
1. Spanien 39,1
2. Slovakien 32,7
3. Estland 32,1
4. Irland 31,3
5. Ungern 29,3
6. Italien 26,5
7. Sverige 26,4
8. Frankrike 24,8
9. Finland 23,4
10. Polen 22,7
Källa: Ekonomifakta, Eurostat
FAKTA / Arbetslösa och sysselsatta – åldersgrupper
Februari 2010, (antal)
Ålder Arbetslösa Sysselsatta
15-24 år 160 600 439 000
25-34 år 94 500 904 600
35-44 år 73 100 1 121 100
45-54 år 75 600 1 028 900
55-64 år 50 400 840 100
65 år och över – 117 900