Efter tre dödsolyckor på fyra dagar vill byggnadsarbetaren Calle Fridén ha en hearing om byggolyckorna.

– Vi behöver inte fler utredningar. Vi behöver en hearing för att ta reda på var ansvaret ligger, säger han.
De tre dödsolyckorna för ett par veckor sedan skapade förstämning bland byggnadsarbetarna. Nyheten om den tredje dödsolyckan kom mitt i ett möte med Byggettans representantskap i Stockholm. Deltagarna beslöt spontant att hålla en tyst minut.

Dagen därpå, den 26 mars, hölls en tyst minut på många byggarbetsplatser runt om i Stockholm.
Mindre värda?
Däremot blev det ingen uppståndelse i medierna. Tidningar, radio och tv ägnade inte många ord åt dödsolyckorna. Många byggnadsarbetare tycker att det verkar som om deras liv är mindre värda.

– Tänk om det hade varit tre poliser eller tre lärare. Då skulle det bli extra nyhetssändningar. Men tre döda byggnadsarbetare är tydligen ingen nyhet, konstaterar Calle Fridén.

Han har varit lagbas och skyddsombud. Nu sitter han i Byggettans representantskap. Han började i byggsvängen 1979.

– Jag har sett fallolyckor, krosskador och folk som har skurit av sig fingrarna. För fem år sedan dog en kollega i mina armar. Han fick hjärtinfarkt när han ramlade i en trappa. Belysningen var dålig, berättar han.

Sju ton betong
Den första dödsolyckan av tre inträffade för drygt ett par veckor sedan på ett bygge i Kallhäll norr om Stockholm. Ett tre ton tungt parti med väggelement tippade över en kranförare.

Dagen därpå var det dags igen. En byggnadsarbetare dödades när han fick en sju ton tung betongvägg över sig på bygget av det nya häktet i Helsingborg.

Två dagar senare rasade taket in på Högbergaskolan i Södertälje. En byggnadsarbetare dödades och en skadades lindrigt.

Arbetsmiljöverket och polisen utreder olyckorna.

Söka ansvarig
Calle Fridén lanserade idén om en hearing på sin blogg Utsikt från ett tak. De viktigaste deltagarna är Byggnads, byggarbetsgivarna, Arbetsmiljöverket och regeringen. Tanken bakom är att ta reda på var ansvaret ligger och att rikta ljuset mot riskerna i byggbranschen.

– Vi har inte valt det här yrket för att vi ska dödas på jobbet, säger han.

Mycket har blivit bättre under hans 30 år i byggbranschen, men under de senaste åren har det kommit några bakslag: Skyddsombuden ifrågasätts av arbetsgivarna, specialiseringen leder till mer ensamarbete och anslagen till Arbetsmiljöverket har bantats.

– Arbetsmiljöverket hinner inte göra lika många inspektioner och det förebyggande arbetet verkar ligga nere. Vi får ta smällen, anser Calle Fridén.

Nolltolerans
Bo Antoni, vd på Sveriges Byggindustrier, säger att nolltolerans är det enda acceptabla förhållningssättet till dödsolyckor. Däremot är han inte pigg på en hearing om dödsolyckorna.

– Det som har hänt är oerhört tragiskt. Jag välkomnar alla förslag till förbättringar, men jag har svårt att se vad en hearing skulle leda till. När utredningarna om olyckorna är klara får vi gå igenom dem, se vad som hänt i varje enskilt fall och om det går att vidta åtgärder för att öka säkerheten, säger han.

Calle Fridén tycker att byggjättar som Skanska, JM och Peab sköter det systematiska arbetsmiljöarbetet. Däremot fungerar det sämre i de mindre företagen.

– Storföretagen har minskat antalet anställda och tar fler in underentreprenörer i stället. Det blir fler små arbetsgivare på byggena.

Håller ut
Byggnadsarbetare slits ut i förtid. Bättre arbetsmiljö är ett måste om fler ska orka ända fram till 65-årsdagen.

Calle Fridén har drygt 17 år kvar till pension.

– Jag vill jobba ändå fram till målsnöret i den här branschen.

FAKTA / Döden på jobbet
• Hittills har elva dödsolyckor inträffat på arbetsplatserna under 2010. I siffran ingår de två soldaterna som dödades i Afghanistan.
• Tre byggnadsarbetare har dödats i år. Under hela 2009 dödades åtta byggnadsarbetare, tre av dem i trafikolyckor i anslutning till arbetet. Då var det lågkonjunktur.
• Enligt Arbetsmiljöverkets statistik anmäldes totalt 16 dödsfall i byggbranschen 2007 och 17 dödsfall 2008. Då rådde högkonjunktur.
• Totalt dödades 75 personer på jobbet 2007, 68 personer 2008 och 40 personer 2009.

Läs Calle Fridéns blogg