Vad ska, kan, får man skriva om i jobb-bloggen? Pistören Linda Hammarström tar hand om skadade i backen, viket kan vara känsligt. Treåringen Gustav Torpfeldt, som inte räds skicrossbanan, och hans mamma ger henne tillstånd att föreviga ögonblicket.
 

När Jens Stenseth blev vd för skidanläggningen Stöten i höstas kunde han inte logga in sig på Facebook. Sajten var spärrad.  Så här kan vi inte ha det, tänkte han.

 

Det är mars och en pappa lyfter sitt barn i bävernylonet, som en kattunge i nacken. De små skidorna dinglar när mannen glider sista biten mot liften i Sälenanläggningen. En kille övar en volt i hoppet med luftkudden nedanför. Från första parkett, en hotellbalkong, skriker någon kommentarer: ”Förra var bättre”.

Fönstret under, på markplan – eller ska vi säga skidbackeplan, brukar Stötens vd Jens Stenseth slänga upp när han ser någon han känner: Hur är det, hur går det, jag har hört det här, vad tycker du om det? Dörren åt korridoren brukar också stå öppen. Han gillar dialog, berättar många anställda.

I liften hjälper Philip Eliasson skidåkare med bygeln. Sin blogg har han nyligen uppdaterat – ”händer inte allt för ofta” – genom att intyga att kaffet i Café Branten är just så gott som alla säger.

När han anställdes hade han läst bloggar och använt sociala medier som Facebook och Youtube, ”förstås”. Men aldrig bloggat. Det fick han lära sig här.

– Man märker hur effektivt det är, säger han och berättar om kompisar som håller koll på bloggen, om föräldrar som berättar vidare för sina vänner.

– Nej, nu står liften, säger han och rycker in.

Skugge skrev ett mejl
I höstas såg Linda Skugge, som nu driver en pr-byrå, en artikel om Stötens nya vd och mejlade honom: ”Sociala medier skulle passa er”. Jens Stenseth ringde upp direkt: ”Vi måste träffas”.

Resultatet blev c/o Stöten, ”Sveriges första realitysåpa i fjällmiljö”. Som första stora företag låter Stöten alla anställda som vill blogga på arbetstid. Potentialen hos 200 säsongsanställda ur ”Facebookgenerationen” var stor.

En bloggredaktör anställdes, EvaEmma Andersson. Som bloggande flygvärdinna hade hon själv fått uppleva en företagsledning som var rädd för att dåliga arbetsvillkor och olagliga scheman skulle komma ut.

Hon skrev aldrig att hon vantrivdes – där går en gräns tycker hon ­– men kontraktet förlängdes inte.

Därför tycker hon att det är härligt här.

Få företag skulle ha något att förlora på bloggande personal, resonerar hon. Bara de med ”väldigt smutsiga hemligheter”.

Ingen censur
Hon sköter själv en redaktörsblogg, gör filmklipp, lyfter fram det bästa ur säsongarnas bloggar. Hon läser alla inlägg, men det handlar inte om censur, säger hon. I stället försöker hon peppa och anordna tävlingar för att få folk att skriva mer.

Också marknadschefen Malin Thorsen understryker:

– Om vi ska ha en bred bild av Stöten måste alla få skriva vad de vill, så klart.

Innanför disken på restaurang Lyan jobbar Antonia Olsson, född och uppvuxen i restaurangvärlden. Mamma är servitris och pappa restaurangchef och redan som 14-åring började hon i disken. När hon svarar i telefonen kniper hon den mellan axeln och kinden, ”20 minuter”, säger hon till pizzabeställarna. Efter en stund höjs budet: ”30 minuter”.

Hon placerar glas på brickan med ena handen, fördelar tyngdpunkten, öppnar lådan under och fiskar upp en flaska vin med andra handen. Klickar på datorskärmen för beställningar.

Kontaktyta
Hon ler mot det tiotal personer som väntar på mat. Ansiktena är rödsvettiga, kropparna går på sparlåga. Får de inte påfyllning snart så dör de. De väntar tålmodigt, ingen idé att röra någon muskel, göra av med extra energi.

Bloggande är ett sätt att hålla kontakten med restaurangfolk. Antonia Olsson hade en blogg redan innan, det är ”en grej som är inne nu”.

Men på jobbet hinner hon inte.

– Det blir när man kommer hem. Då kan jag samla tankarna och skriver bättre, säger hon.

Som när hon inte kom på det engelska ordet för tigerräkor och försökte göra sig förstådd med gester. När hon bloggade om det fick hon kommentarer från en gäst som suttit vid bordet bredvid och sett henne.

C/o Stöten gör att kolleger respekterar varandra mer, tycker hon. För trots att de ser varandra varje dag vet de så lite om hur de andra har det.

– Nej, nu måste jag … säger hon och nickar åt gästerna.

Bra klimat
En viss oro kring att släppa kontrollen fanns internt. ”Hur vågar du?” undrar också många av vd Jens Stenseth kolleger.

Själv var han inte orolig en sekund. Det gäller att fixa ett bra arbetsklimat och att se till att negativa synpunkter framförs direkt.

Eller så syns det i bloggarna. Då finns också en chans att rätta till. Som när en snöläggare började tappa motivationen och bloggade om de ”dåliga grejor vi alltid får jobba med”. Vd Jens Stenseth kommenterade att ”eftersom vi gjorde ett uselt ekonomiskt resultat förra säsongen har det varit svårt att få loss ’stålar’ i tid.”

Frågar man Jens Stenseth har många företag för stängda dörrar.

En tredjedel upp i paradbacken, World cup-backen, ger sig en mamma och två barn iväg i skicrossen. Första gången för ”lilleman”, treåringen, säger hon.

Snart kommer de upp igen. Jodå, nästan hela klarade han. Han ”railar” också, berättar hon, åker på stålkanterna. Storebrorsan ramlar och pistören Linda Hammarström är snabbt framme och får ett ”tack för hjälpen” av mamman.

Linda har kameran med och bilderna hamnar i bloggen. Också mötet med LO-Tidningen refererar hon där.

Svåra gränsdragningar
Ibland är det svårt att dra gränser för skrivandet. Linda Hammarström tar hand om skadade skidåkare och kan inte skriva sådant som kan kopplas till dem.

– Det är svårt med balansen vad man vill skriva om och vad man kan skriva om, säger hon.

– Kan slash får, säger hennes pojkvän och kollega Johan Tuovinen.

– Får, får jag väl. Men det kan bli känsligt, säger Linda.

– Vi får väl skriva vad vi vill men helst ska det väl vara positivt, säger Johan.

Linda har rubriken ”O-pepp” på ett inlägg. Hon längtar hem. Det är okej att skriva så, tycker hon.

De berättar om Johans snöläggarkollega som ”skrev ganska provokativt”.

– Det var hans grej. Det var tydligen sånt som folk ville läsa. Men han är inte kvar, säger Johan.

Och förtydligar:

– Han skulle åka hem, var bara anställd som snöläggare.

Johan Tuovinen fortsatte säsongen som allt-i-allo.

– Vad har vi på uret? undrar han.

– 11.20, säger Linda.

Sökordsoptimerat
En vecka, när hon bloggade varje dag, fick hon en t-shirt. Och Johan vann en tävling där det gällde att få in så många fasta uttryck som möjligt, som Stöten i Sälen och Sälens bästa backar.

– Man får ändå tänka på att man gått med på det här för företagets skull, säger Linda.

– Nej, nu måste jag köra ut matlådorna, säger Johan och drar iväg på skotern.

Linda kör ner till hotellet, där hon får ett larm.

– Nu måste jag ut på en skada, säger hon.

Dagarna efter LO-Tidningens besök bloggar EvaEmma Andersson om ”Sälens bästa backar och Sälens högsta fallhöjd”.

Ett av syftena med bloggandet var att ”sökordsoptimera”. Stöten ska hamna högre upp vid Googlesökningar. Det har lyckats, en 400-procentig förbättring, enligt Jens Stenseth.

Fortsättning följer
Efter säsongen ska c/o Stöten utvärderas, men vd:n tror på en fortsättning nästa säsong, då han hoppas att fler än nu, 20 anställda, nappar. Att alla inte hinner blogga på jobbet ser han som naturligt. Och egentligen vill han kanske inte ha avlönade bloggare, det är lite mot sakens natur. Hellre någon form av belöning. Eller olika tävlingar, som mer är inriktade på mängd än på att vissa ord ska förekomma.

– EvaEmma är vår propagandaminister. Men vi vill inte ha fler sådana, säger han.

FAKTA / Därför satsar stöten på bloggande anställda
Tron på att mycket av företagets framtida marknadsföring kommer att gå via sociala medier. Där kan man träffa rätt lättare.
Genom att många bloggar om arbetsvardagen och använder ord kring skidanläggningen hamnar företaget högre upp i träfflistan på Google, så kallad sökordsoptimering.
Anställda utbildas, lär sig om varandras yrken och blir därmed bättre ambassadörer för företaget. Internkommunikationen förbättras.
Tidigare år har ledningen valt bort mejl eftersom många arbetar ute. Bloggarna gör att de anställda själva vill göra en koll på datorn.

FAKTA / Egna tankar och partybilder kan bli börda
Festbilder på Facebook och åsikter på bloggar kan ligga en till last i jakten på ett nytt jobb. En av fyra arbetsgivare googlar arbetssökande för att få information om bakgrund och privatliv, skriver Sydsvenskan. Var tionde arbetsgivare kollar Facebook och bloggar, enligt undersökningen som gjorts på 1 400 privata och offentliga företag av Stockholms Handelskammare och Infotorg.
Bakgrundskollar är inte generellt sett integritetskränkande, enligt arbetsgivarna i undersökningen.
Däremot anser många att man ska vara öppen med vilka undersökningar som görs, skriver tidningen.


FAKTA / En av två använder sociala medier
Varannan har använt sociala medier flera gången i veckan eller dagligen, enligt en undersökning från Medieakademin/TNS Sifo. 20 procent följde någon blogg medan bara 4 procent bloggade själva. Ett blygsamt antal, 3 procent, debatterade samhällsfrågor med den frekvensen. Undersökningen utfördes i oktober-november 2009 genom 1 000 nätenkäter.

FAKTA / Få har formell policy
7 procent av före­­tagen i Sverige har en formell policy för hur anställda får använda sociala medier på arbetstid. Många kommuner och landsting stoppar eller begränsar användandet av Facebook.