Klipp ur Norrbottenskuriren.
 

BOKANMÄLAN. Sociologen Paavo Bergman har djupintervjuat 14 kvinnor som jobbat eller jobbar kvar vid stränggjutningen på SSAB i Luleå. Där tillverkas specialämnen som ska valsas ut till plåt.

Boken Kvinna bland stålmän handlar alltså om dem som lyckades bli accepterade.

       

 

 

Paavo Bergmans lista över olika förhållningssätt för kvinnliga stålverksarbetare

I. Felaktiga roller
Rädda flickan. Spelar på sin kvinnlighet och söker beskydd. Blir sällan långvarig.
Fina damen. Smink, nagellack och permanent. Vanligast i traverser.
Kaxiga rebellen. Talar gärna om för karlarna hur saker och ting ska gå till.

II. Fungerande roller
Mamman. ”Ganska många informanter har berättat hur de medvetet använt delar av mammarollen i situationer där det varit socialt bekvämt.”
Kompetenta kvinnosakskvinnan. Lyssnar och lär sig jobbet. Hotar trakasserande män eller ger dem en snyting.

III. Oproblematiska roller
Den osynliga. Är mer kompetent än många män men behåller den insikten för sig själv.
Pojkflickan. Delar i hög utsträckning fritidsintressen, liksom ointresse för traditionella kvinnosysslor, med männen.

 

Genom att ge allt och lite till för att på så vis leva upp till det krav som finns inbakat i orden "lika lön för lika arbete". Och genom att på olika sätt, ibland väldigt handgripliga, konfrontera grabbgängets jargong och fasoner.

I ett genusperspektiv handlar boken om hur relativt lätt de traditionella könsrollerna omförhandlades i samband med att kvinnorna kom in i arbetslagen och tog sig an allt fler arbetsuppgifter (men ännu har ingen tjej blivit maskinreparatör eller skiftförman).

Mycket av den maskulina jargongen satt ganska löst, liksom pinupbilderna.

Förklaringar
Däremot har andelen kvinnor i stålindustrin stadigt minskat sen den stora tillströmningen på sjuttitalet.

Till det finns flera samverkande förklaringar, olika stationer i livet där kvinnorna är mer benägna att omskola sig än männen.

Plus att nyrekryteringen avstannat: Flickorna satsar högre redan från början när de väljer utbildning.

Att byta perspektiv

Jag ringde upp Paavo Bergman och fick inblick i ett slags filosofi bakom den stränga men mycket välskrivna, för att inte säga spirituella, forskningen.

Paavo studerar lagarbete som en läroprocess som är utvecklande för alla inblandade. De som redan är inne får jämka på sig när det kommer en ny. Och den nya får utveckla sådana förmågor som att lära sig ställa krav.

"Folk tvingas byta perspektiv. Det händer saker. Relationer förändras", står det i mina anteckningar.

Vilket blir särskilt tydligt på den arbetsplats han valt att granska.

Perspektiv på vad som hände

Arbetet ställde stora krav på samarbete och kommunikation, och femskiftet gjorde att man kom mycket nära varandra och umgicks även på fritiden.

När så kvinnorna gjorde sitt intåg, mycket på grund av politiska beslut – på sjuttitalet var policyn att de statsägda företagen skulle fungera som föredömen – hände det grejer med de inblandade.

Och det är de händelserna som boken dokumenterar, många decennier i efterskott och kanske just därför desto mer genomtänkt.

 

Fotnot: Paavo Bergman disputerade 1995 på en avhandling om lagarbete i processindustrin och är verksam vid Luleå tekniska universitet och vid Södertörns högskola. Boken Kvinna bland stålmän ges ut av Arkiv förlag och är rikt illustrerad med svartvita foton, de flesta av Hans Olsson.