NOTIS. Carlos Drummond de Andrade föddes i Minais Gerais, delstaten i inlandet där den stora guldruschen ägde rum på 1600- och 1700-talen. Som vuxen flyttade han till Rio.

Drummond de Andrade behärskade olika genrer men var mest känd som poet. Och krönikör. Hans krönikor i Jornal do Brasil höll hög litterär klass och inte sällan var de inspirerade av hans dagliga promenader på Ipanema eller Copacabana, där han bodde.

Sitter vid Atlanten
För några år sedan, under ett besök i Rio, kom jag gående på Copacabana. Plötsligt kände jag närvaron av någon. Eller något.

Det var mitt i det eviga myllret av turister, joggare, tiggare, gatubarn, horor, flanörer. Närvaron av något annat.

Efter en stund såg jag vad det var, en man som satt helt stilla och kontemplerade myllret. En man som det glänste om, som av guld. En man som – var en staty, i brons.

Jag närmade mig honom, slog mig ned vid hans sida och såg vem det var. Carlos Drummond de Andrade.

Så klart! Här, om någonstans, ska han ju sitta. Mitt i den värld han skrev om så kärleksfullt. Här där gamarna cirklar över lyxhotellen och där Atlantens dyningar dånar in mot stranden. Här är han lika självklar som Ferlin i Klara.

Har alltid tid
Carlos Drummond de Andrade. Till honom kan man alltid gå. Här sätter sig folk en stund. Många ger honom en kram.

Vad som är bra med honom är att han alltid har tid, alltid tid för ett samtal.

No mar estava escrita uma cidade. I havet skrevs en stad.

Fredrik Ekelund
Skriv ett brev till kulturredaktörn