– Visst inspirerar jag andra, säger Gunno Andersson som skriver böcker och driver en kamp mot jantelagens sätt att trycka ner folk. Senast tipsade jag en tjej om hur hon kan ge ut de dikter som hon samlar i buntar i sin låda
 

Själv började han redan i skoltidningen. Vid 14 fick han pris i en novelltävling. Men sen tog det ett drygt decennium innan skrivandet tog fart igen.

Och härom veckan skrev Gunno Andersson ett mejl till LO-Tidningen: ”Förklara för LO:s medlemmar att det inte finns någon jantelag som säger att det de skriver eller målar ska ligga kvar i lådan, det konstnärliga ska upp! Och det är VIKTIGT.”

– Det började när jag skaffade en elektrisk skrivmaskin, berättar Gunno Andersson, mentalskötare sedan 44 år och numera kulturombud på Kommunals expedition i Västmanland. Vi hade Sankt Bernardshund, så jag skrev en bok om dem.

– Och sedan när datorn kom, då blev det som det blev. Det här är ett sätt att leva.

Hoplänkat med historien
För hans del är skrivandet tätt hoplänkat med historien. I dokumentärromanen Maria Olsdotter saxar han utdrag ur rättegångsprotokoll, domböcker, konungabrev och artiklar med sin egen skildring av hur pigan som mördade sin husbonde tänkte och kände. Från den afton hon blandade arsenik i vällingen till den dimmiga junimorgon 1861 då bilan föll över hennes nacke.

– Det var skitsvårt att läsa protokollen, berättar han. Och när jag slog upp mitt lilla tält vid avrättningsplatsen upplevde jag, ärligt talat, inget särskilt. Det var svårt att sova, för långtradarna dundrade förbi 20 meter därifrån.

Men under stunderna vid det gamla skrivbordet hemma i trean i Sala växte berättelsen ändå fram. En eller ett par sidor varannan dag, brukar det bli.

Och på sätt och vis befruktar jobbet skrivandet, samtidigt som skrivandet befruktar jobbet.

– Tja, jag fick en idé på jobbet, och sedan skrev jag boken om de gamla sinnessjukhusen. Om när Cornelis Vreeswijk gjorde praktik på Beckomberga och när Herman Göring var intagen på Långbro.

– Och i facket, där är jag alltid sekreterare. Det går lätt att få ihop ett protokoll.

"Klart jag är författare"
Nästa bok? Det blir en deckare i Salamiljö under 1940-talet. Mordfallet ska blandas upp med vad som hände i världen under dessa krigsår.

– Men jag är ju bara en glad amatör, säger Gunno Andersson innan han kommer på sig själv:

– Nej förresten, det är klart att jag är författare.

FAKTA / Jantelagen
Avundsjukans tio budord, som kan trycka ner vem som helst, myntades av den dansk-norska författaren Aksel Sandemose. Han presenterade dem 1934 i sin självbiografiska roman En flykting korsar sitt spår. Så här lyder de tio buden:

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

 

FAKTA / Så ger du ut din egen bok

  1. Skriv hela texten på A5-sidor (halva A4-måttet).
  2. Välj en omslagsbild.
  3. Gå in på vulkan.se (det är den tjänsten som Gunno Andersson använder men det finns många andra) och följ instruktionerna steg för steg.
  4. Välj om du vill ge ut pocketböcker, inbundna eller en e-bok.
  5. Bestäm hur stor upplagan ska vara (från ett exemplar).
  6. Hämta ut paketet och betala, runt en hundring per bok.
  7. Tipsa andra om att de kan köpa din bok direkt från Vulkan, då blir den lite dyrare (och du får en slant).